lördag 28 augusti 2010

Kulturkrock!!!

Hej på er alla!

Det här med att tvätta kläder skiljer sig ganska mycket från Sverige. De har tvättmaskin men det enda den gör är att snurra runt tvätten lite. Jag måste själv tappa upp vattnet i maskinen och det finns inget varmvatten så all tvätt tvättas i kallvatten! Sedan måste jag stänga av vattnet så det inte svämmar över och när tvätten är klar efter hela 15 minuter tappa ur vattnet. Fylla på nytt vatten att skölja i, tappa ur och sedan flytta tvätten till centrifugen. Sedan är det klart för hängning.
Jag berättade för Jessica, kvinnan som skjutsade mig till ett stort köpcentrum förra veckan, att det var svårt att få bort fläckarna på kläderna. Då tipsade hon mig om en blå tvål som alla "Ticos" använder för att få bort fläckar med. Det hjälpte faktiskt! Här använder de nästan aldrig varmvatten, det blir för dyrt, de t.o.m duschar i kallvatten. Fast vattnet här är ju inte lika kallt som i Sverige.

Idag hade barnen på sig sina nya t-shirts till skolan, de vill gärna att barnen har likadana tröjor med skolans logga på. Alla andra lokala skolor här omkring har det och skolan börjar bli stor och känd så de vill gärna "synas" mera och göra som alla andra gör.

Vi har även idag fått ta del av mycket bra information. På måndag är sista introduktionsdagen sedan börjar lektionerna.
Det de har tagit upp ganska mycket hittills är kulturförståelse, att det är viktigt att ta seden dit man kommer, i alla fall till viss del.
De har gjort små sketcher om hur olika situationer kan te sig. De flesta som går på skolan kommer från USA så de har tagit deras vanor och uppförande kontra Costa Ricas. Mycket roligt och vi har skrattat mycket!!!
En sak som man bara inte gör här är att komma till möten eller bara vara ute bland folk i slafsiga orena kläder. Om man bara äger ett fint klädesplagg så sätter man på sig det. Personer som jobbar t.ex. som "maid" brukar komma i fina kläder för att sedan byta om på jobbet och innan hon går hem byter hon om igen.

En annan sak är det här med tiden, här är det inte så viktigt med att hålla tiden så länge det inte har att göra med affärer eller myndigheter. Det brukar frustrera många gringos men det är visst bara att acceptera. Det är mycket viktigt att först innan t.ex mötet börjar hälsa på varandra fråga hur man mår, hur familjen mår trots att man redan kommit för sent. Bjuder någon på något, tacka ja eller ha en anledning till varför du inte äter. Tex uppe i bergen blev en man bjuden på aphjärna och ormar han sa att han inte visste hur hans mage skulle reagera så han ville bara smaka lite grann. De är väldigt måna om ens hälsa. Någon av studenterna frågade hur man skulle göra med barnen om man blev bortbjuden och barnen inte gillade maten. De svarade att antingen så lägger man upp väldigt lite på deras tallrik eller så får de smaka av föräldrarnas tallrik. De förstår när det gäller barn! Det som de dock inte gillar är att behöva slänga mat från tallrikarna, då de inte har så särskilt mycket mat.
De pratade även om vår säkerhet och hur lätt det KAN vara att bli lurad eller rånad på våra värdesaker. Mycket bra tips, se inte rik ut, bär inte smycken som ser värdefulla ut, ha pengarna på olika ställen på kroppen i fall du blir rånad så får de bara lite, skolans vakt gör läderplånböcker som man sätter fast i bältet och sedan viker innanför byxorna (Mattias ska köpa en sådan), om du bär en kamera bär den i en vanlig plastpåse, ha inte en dyr och snygg laptopväska och fram för allt ha inte en dator i den till och från skolan. Detta var bara några exempel, efter den lektionen kändes det som om det händer rån väldigt ofta men detta är för att förebygga. Får rånaren tag på värdefulla saker från studenterna så kommer de självklart fortsätta!
Nu ska vi äta Tacos och sedan packa ihop bohaget för att flytta till det nya stället imorgon. Där finns inte internet ännu och det kommer att ta en till två veckor att få det så vi kanske inte kommer att skriva så mycket under den tiden. Vi hörs! /Gabriella

fredag 27 augusti 2010

Ny bostad!!

Idag löste det sig äntligen med en ny bostad. Via kontakters kontakter och Guds försyn kommer vi nu på lördag att flytta in i ett hus som ligger närmare skolan, är säkrare och mycket bättre utrustat. Det ligger på en återvändsgata och granne med gatans vaktkur. Bakom kuren finns det en liten lekpark med fotbollsmöjligheter. Lysande!! Det nya har samma månadshyra som det vi bor i nu, så det kändes inte som om det var någon tvekan. Det vi nu "förlorar" på flytten är c.a $400 av handpenningen som vi lade på det här huset, men det känns det värt!
De som tipsade oss om huset kommer på onsdag att åka till Quito med samma organisation som vi åker ut med, dvs HCJB ( Heralding Christ Jesus' Blessings ). De kommer att arbeta som lärare och med radioarbete.
På lördag kommer de också kunna vara med och hjälpa oss vid kontraktsskrivningen och lite annat praktiskt som kommer med en flytt. Otroligt skönt!!
Planen är att packa ihop våra prylar imorgon för att sedan vid 10-11 tiden på lördag flytta in. I jämförelse med att packa ihop hela huset i Örebro känns den här flytten verkligen som en baggis...!

I övrigt håller vi på att orienteras för fullt. Allt ifrån de medicinska diagnoserna vi kan tänkas stöta på här till lokala förhållningsregler. Två exempel på dessa är att man inte kastar något till någon om det inte är i sportsammanhang och att man inte heller snyter sig offentligt. På sin höjd kan man försiktigt torka näsan...

På måndag får vi besked om i vilken klass vi kommer att hamna baserat på vår intervju på spanska och vårt grammatiktest som Gabriella berättade om. Spännande! Jag intalar mig själv att jag måste släppa all prestige och tävlingsinstinkt, och jag jobbar för fullt på det. Men man är ju som man är ibland...;)

På vägen hem från skolan idag passade vi på att gå in på det lokala bageriet och köpte lite bakverk för att fira vårt nya hus. Kladdiga donuts med kaffe för den som önskade det, var mycket gott!!

Det närmar sig kväll och läggdags. Ha det så gott tills vi hörs igen! / Mattias

torsdag 26 augusti 2010

Första skoldagen!


Idag har vi haft vår första skoldag. Miriam var ledsen och grät på morgonen, hon sa "- Ingen kommer att förstå mig". Vi försökte uppmuntra främst henne men även pojkarna om att det inte skulle vara så farligt. Vi var på introduktionen igår och då sa de att det blir en mjukstart för alla. Denna vecka skulle de bara göra roliga saker med barnen och vi behöver inte tänka på att ta med "healthy snacks and lunchboxes". Det skulle de få från skolan. Vi får ta över nästa vecka. Barnen kommer att gå i skolan från klockan 07.30-14.30 medan vi slutar redan klockan 12.00. Fast denna vecka slutar även barnen klockan 12.00.
Jag och Mattias har i dag haft ett skriftligt prov och en intervju för att se hur mycket spanska vi kan, jag tyckte inte det gick så bra som det kanske borde ha gått. De sista dagarna har det blivit mycket engelska eftersom vi har träffat många från institutet och vi har ju inte direkt pluggat någon spanska de sista två månaderna. Huvudet kändes ganska tomt nu med alla nya intryck och nya ansikten. Fast det är bättre man får komma i en nybörjarklass och känna att man kan avancera.
Vi har nu också besökt andra familjer som går på skolan och sett hur de bor och hur mycket de betalar i hyra. Vi har då insett att vi inte bor så bra. När vi har berättat hur vi bor, ingen ugn eller riktig spis, inget galler för fönstret, ingen torktumlare och där vi hänger tvätten regnar det in. Alltså svårt att få tvätten torr! Det är 20-25 minuters gångväg till skolan. Eftersom vi betalar lika mycket eller mer i hyra, så tycker de vi ska byta boende.

Vi kan klara av att bo här men vi tycker dock att det är lite långt att gå för barnen. Framförallt på e.m då regnet kommer. Grettel på institutet har gett oss några hus som är lediga och vi har fallit för ett som ligger bara fem minuters gångväg från skolan. Det var rent och fräscht hade två badrum, tre sovrum och ett mat/vardagsrum en spis med ugn och fyra plattor.
Spis känns ganska viktigt då matpriserna här är nästan som i Sverige och våra löner är nu baserade på den Ecuadorianska kostnaden där det är betydligt billigare att leva och bo. Därför behöver vi en bra spis att laga mat på. Det huset blir dock inte ledigt förrän 18 sept. I kväll ringde en annan från skolan och berättade att det är ett annat hus ledigt så imorgon får vi prata med Grettel om det.

Annars så frågade vi barnen hur de har haft det idag och Miriam tyckte det var tråkigt för hon fattade ingenting, Elias har fått en kompis men han vet inte hur man uttalar hans namn (Zac) och Samuel har fått många nya kompisar, han var helt genomblöt i svett när vi kom för att hämta dem. De har en gymnastiksal inomhus pga allt regn och den används flitigt.
Nu är Mattias klar med maten! Kokt potatis med panerade fisk fileèr, jag vet inte vad för slags fisk det är men vi får hoppas det smakar gott. Det stod "Tilapia" på skylten i affären och kvinnan som tog mig dit köpte dem, så då gjorde jag det också./Gabriella

måndag 23 augusti 2010

Heavy rain, rain, heavy rain...

www.yr.no är en vädersajt som vi brukar använda oss av och tittar man på San Jose så står det för det mesta heavy rain eller rain... Testa får ni se;) Regnet kommer i princip alltid på eftermiddagen och innan dess kan det vara helt ok. Det fascinerande är att det kan komma som en blixt ifrån en klar himmel. Idag gick vi ner till vår närmaste mataffär, modell större vid 14-tiden. Vi tänkte att vi nog skulle hinna tillbaks innan det började regna... Det gjorde vi inte... Vi väntade c.a 20 minuter medan regnet öste ner, ( med betoning på öste ), men insåg sedan att det bara var att bita i det sura äpplet och börja gå. Ett paraply hade vi i alla fall med oss samt jackor som tålde regn, så det var i huvudsak benen vi var blöta på. Ordentligt blöta! Men det är ändå en ganska ok temperatur på vattnet så i våra sandaler blev vi inte så kalla tack och lov.
Med oss hem hade vi en papaya och en ananas som Miriam flankerar nedan. Mycket goda. De två avocadorna fick vi av en familj vi träffade idag. De växte i deras trädgård, men är inte riktigt mogna än.

Apropå familjen vi träffade så mötte vi de i den kyrkan vi gick till på förmiddagen. På väg därifrån stötte vi på dem och vi blev hembjudna på lite att dricka samt popcorn och bananer. De kommer från USA och heter Jason och Jessica. Han arbetar som bibellärare, medan hon är lärare för deras barn. De har bott här i sex år nu. Vi fick ånyo en del värdefulla tips och på tisdag ska Gabriella följa med Jessica till en lokal supermarknad där de brukar handla.

Mötet var annars en upplevelse. Barnen gick på söndagsskola på spanska medan vi försökte hänga med på en predikan på spanska... Gick väl sisådär... Men trägen vinner:)

Husdjur har vi som vi nämnt tidigare gott om. Vi är rädda om ödlorna och har sagt åt barnen att inte fånga dem. De äter diverse småkryp. Kackerlackorna gör vi oss dock gärna av med. I morse hittade Gabriella 5 stycken i köket. Lagom sprattlande på rygg... Zoomar man in bilden tillräckligt så måste jag säga att de ser rätt ofräscha ut, men låter man bli att zooma och bara tar upp dem med en bit papper under det att man trycker ihop dem så är det inte så farligt.

Vi tror vi har hittat ett ställe där de kommer in. Varje morgon är det lite "grusigt" under bänken där spisen står och där finns nedanstående hål. Jag tänkte testa att tejpa för det och se om det blir bättre. Det är ju ändå så mycket annat som är tejpat i de krokarna...
Apropå spis så har vi nu fått ett par nya spisplattor. Mycket bättre...


Vi har nu också sett vår första sophämtning. Alla lägger ut sina sopor i små påsar rakt ut på trottoaren. Två dagar i veckan kommer det en sopbil med ett tiotal raska pojkar som springer runt den och samlar in allt skräp och slänger det i bilen. Lite skillnad mot sidolyftande sopbilar och gröna sopkärl...Ingen sortering och ingen kompostering...

Nu börjar det bli dags att krypa till kojs. Våra sovtider har ändrat sig en hel del sen vi kom hit. Nu är vi sällan uppe efter 22 och vaknar oftast mellan 6 och 7 av oss själva. Lite skillnad mot hemma! Hoppas det håller i sig även när skolan börjar på onsdag... / Mattias

lördag 21 augusti 2010

Induktionsspis?

När bilden togs hade jag redan stått och lagat denna mat i en timme.
Spagettivattnet hade kokat men efter att man lägger i spagettin tar det ytterligare flera minuter innan det börjar koka igen. Det gäller verkligen att man inte har bråttom!

Igår kväll gick Miriam, Elias och jag till vår lilla affär för att köpa mat och lite snacks. På vägen hem när regnet öste ned bad jag barnen att ta det försiktigt så att de inte skulle halka. För barnen gick det bra men inte för mig, några meter utan för vår dörr halkade jag och ramlade handlöst på ändalykten, jag kände att det knäckte till i nacken och jag var väldigt nära att dunka i nacken i klinkersplattorna men jag klarade mig!
Jag blev nog mest rädd så jag ropade på Mattias så han fick göra en undersökning av min nacke som han frikände, han sa att jag nog kommer ha ont i nacken i några dagar.
Han hade rätt! I morse kunde jag knappast komma upp ur sängen, så ont gjorde det! Efter ett tag med lite tabletter och mobilisering så kändes det bättre.

Tanken kom, tänk om jag hade behövt ta mig till sjukhus, 112 nej det funkar inte här! Och vad hade vi gjort av barnen om Mattias skulle följa med mig in till sjukhuset? Vi har ju inte hunnit etablera så många kontakter här ännu. Även om jag tycker att jag har haft förståelse för patienter från andra länder som kommit till min arbetsplats i Sverige så har jag fått ännu mer förståelse nu, vad liten och utlämnad man känner sig! Denna gång gick ju allt bra och det tackar jag Gud för!/ Gabriella

Trött!!!!!

Nu är det fredag eftermiddag och idag har vi bara tagit det lugnt och spelat spel. Mattias och barnen försökte sig på att gå till en park för att bl.a. spela fotboll men de kom bara några meter utanför huset innan regnet öste ned.
Vi har blivit extremt trötta så det känns rätt bra att vi fortfarande har flera dagar kvar innan skolan börjar. Vi har fått bekräftelse på att det är normalt att vara trött nu i början med allt man ska vänja sig vid. Tack Paulina!

Vi mötte en annan familj från USA som redan har gått 4 månader på den spanska skolan och som ska studera sammanlagt ett år här i San José, för att sedan åka till Honduras och starta ett barnhem. När vi berättade att vi bara skulle läsa en termin, sa de direkt -"då har ni redan läst spanska någon annanstans!"
-"Ja det har vi! Vi läste hemma innan vi kom hit!" Vi berättade inte att det bara var två timmar i veckan under våren.
De lovade att ta med oss till ett bra ställe imorgon lördag där man kan köpa mat för hela veckan. Mat affären "Jumbo" var visst inte så bra, de var dyrare och köttet luktar ibland härsket.
Vi berättade även att vi har haft svårt att få toalettvattnet (med dess innehåll) att rinna undan och undrade om de hade likadant. -"Ja, man ska inte duscha samtidigt och man ska inte spola ned pappret i toaletten, avloppet är för litet för det!"
De berättade också att de fyller inte en hel diskbalja med vatten utan de diskar allt efter hand för annars rinner det inte undan lika bra.
Det kändes bra att få prata och få lite tips, de berättade också att Grettel på intitutet är till stor hjälp om man behöver. Fast just nu är hon på ledighet eftersom skolan är stängd.

Mina händer har blivit helt intorkad av allt skurande och skrubbande så Mattias har nu tagit sig an toaletterna och det börjar nu kännas riktigt rent överallt, skönt!
Nu ska jag försöka komma på något att äta till kvällsmat och barnen vill ha fredagsmys så det blir nog en vända snett över gatan till vår lilla affär eftersom regnet fortfarande öser ned. / Gabriella

fredag 20 augusti 2010

Dagarna går...

Så var det då dags för min premiärskrivning...Vi har mer och mer börjat komma till rätta i lägenheten och försökt att städa upp den till normal standard. Vi har även varit på jakt efter vår skola utifrån den vägbeskrivning vi fått och idag så lyckades vi! Den ligger c.a 20 minuters gångväg härifrån. Eftersom det är lov just nu var den stängd så vi såg den bara genom gallren. Apropå galler så finns de högt och lågt i den här stan. Alla har galler över både fönster och dörrar, och ofta har de även galler utanför tomten som ett staket. Sade jag alla... Förutom vår lägenhet menar jag... Vi har ett fint galler framför dörren men ingenting framför det stora fönstret bredvid dörren. Känns lite halvbra med tanke på att vi ändå är gringos och kanske ses som rika, vare sig vi är det eller inte.

Häromdagen var vi iväg på en av våra rekognoseringsturer och hittade då ett litet café där vi stärkte oss med lite läsk. Notera i spegeln att vi alla är med...

Det är svårt att säga vad som gör oss så trötta. Jetlag, ny miljö, oro för gallerlöshet, långpromenader eller något annat. Hur som helst så kraschar vi tidigt i säng och även under dagarna är vi rätt sega. Detta illustreras här av Miriam i en säregen pose...

Apropå Miriam så var det nu även dags för att ta stygnen på hennes ben. Igår kväll togs de bort och Miriam klarade det med den äran. Eftersom jag har mina luppglasögon med mig använde jag dem och det blev tydligt och fint. Samuel hjälpte till med belysningen och Elias och Gabriella kom med muntra tillrop. Man kan tycka att luppglasögon för suturtagning är att ta i, men allt syntes klart och fint...;) Kanske börjar bli gammal...


Nu har vi precis haft besök av vår hyresvärd med fästman. Hon lovade oss galler nästa vecka samt en femte stol, en madrass samt en fungerande spis. Låter bra. Hoppas bara att de håller det de lovar.

Nu är det snart dags att krypa till kojs. En ny dag väntar imorgon med nya utmaningar och äventyr.
Apropå utmaningar så hade vi idag förresten en riktigt trevlig sådan. Efter besöket på skolan gick vi till en park och åt vår medhavda lunch. Vi spelade lite fotboll och kom sen att tala med en äldre dam som satte sig hos oss. Ett helt samtal på spanska där vi faktiskt förstod ganska mycket. Ett stort TACK till Fabian Gaitan i Kumla för det. Han har varit vår spanskalärare under våren och är mycket duktig. Vi har även skype-ledes fått lite tips sen vi kom hit. Mycket värdefullt!

Ha det gott allesammans! / Mattias

måndag 16 augusti 2010

San José, Costa Rica

Nu har vi lämnat Sverige och lämnat över huset till våra hyresgäster! Det känns mycket bra och vi fick plats med allt vårt bohag i två rum och en klädgarderob. Precis när jag sopade av trappen på fredag klockan 08.15 kom flyttlasset, vi hann, men det var precis, och då hade vi allt skräp på sidan om huset som skulle till tippen(tre vändor med släp).
Micke (Mattias bror) kom ned från Umeå de två sista veckorna och har varit till ovärderlig hjälp med allt praktiskt där hemma, både att packa in logiskt i rummen och att fixa till huset för uthyrning. Ni vet, sådant som man har tänkt göra men inte gjort, har vi fått gjort nu de sista veckorna. Man skulle så klart kunna göra mycket mer men tiden räckte inte till!

Efter att ha varit på resande fot i sammanlagt 26 h har vi nu kommit till vår enkla, men helt ok lilla lägenhet/radhus. Vi blev hämtade av en kille som jobbar på skolan med en minibuss. Alla våra 10 väskor + varsitt handbagage, dataväska, kameraväska, trumpet och min stora handväska fick plats i bussen! (Allt fick även plats i vår bil därhemma... Utan de två sista sätena, tog vi oss till Arlanda. Toyota Avensis Verso är en rymlig bil och helt klart ett kap för den som söker en rymlig bil som ändå inte är en buss. ) Mina föräldrar tog sedan med sig bilen upp till Bollnäs och ska där sälja den åt oss.
Åter till hämtningen... Killen som hämtade oss hade då stått och väntat på oss i över två timmar, planet blev försenat pga av häftigt regnväder från Miami. Sedan åkte vi i ca: en halvtimme tills vi kom fram till vårt område. Klockan var 00.30 och det var svårt att se nummer på husen så vi cirkulerade runt en bra stund innan vi till slut hittade rätt.
Väl inne blev vi varmt välkomnade av en kackerlacka som kom springande på golvet och Elias jublade! Den fick dock inte leva!
Till vänster från hallen finns trappan upp och en toalett. Där uppe finns två toaletter med dusch och tre sovrum. I ett av rummen fanns det en dubbelsäng med sidobord och garderober, i ett annat fanns det en stor radio/Lp-spelare och garderob. I det sista rummet fanns det en säng med madrass i och två andra madrasser stod lutade mot väggen. Det stod även en våningssäng omonterad. Den ena madrassen var helt ny med plast runt medan den andra var smutsig, sliten och med stora hål i. Inte ens Mickes hundar skulle jag vilja, sov på den! Vi la den under sängen och bäddade till Elias i sängen i det rummet och Samuel och Miriam fick dela på den nya madrassen i det andra rummet. Dessa madrasser är bredare än de som vi har hemma så det gick bra!
Vi fick inte igång varmvattnet i duschen igår kväll så vi fick alla duscha kallt. Vi har mailat att vi önskar en annan madrass och de skulle gå att ordna enligt vår "stora syster" som har skött allt praktiskt med huset, vi får väl se när det blir! Hon berättade då även att det är lite "tricky"att få på varmvattnet i duscharna.
Till höger om hallen där nere står ett runt matbord med fyra stolar! Vi har även där påpekat att vi önskar en stol till. Bortanför matbordet finns en liten brun soffgrupp som ser ganska fräsch ut.
Köket ligger till vänster om matbordet som består av två kokplattor, en mikro, en brödrost och en kallvatten kran med diskho. Från köket finns en dörr ut till en miniinnergård med plåttak där en tvättmaskin står och tvättlinor som hänger. Den ska fungera men locket är löst!
Lägenheten var inte rengjort särskilt noga så innan vi stoppar in våra saker i skåp och garderober får vi städa ur dom. Rakt fram från hallen finns ett rum som går ned ett trappsteg med glasdörrar. Det rummet är tomt förutom en matta. På ena sidan är det en avsats fullt med vita småstenar och väggarna där är av skiffersten, taket ovanför detta är av plåt men resten av rummet har målade väggar och tak. Det är nog tänkt att ha som altare för katoliker.
klockan är 16.15 här nu och det skiljer åtta timmar från svensk tid. Vi sov till runt 10.00 i dag och sedan gick Mattias ut rak över gatan för att köpa kaffe i den lilla affären. Där såg han även en stor härlig papaya, perfekt till frukosten! bara det att dom tar inte emot US dollar som vi trodde och hade läst oss till. Tur att vår "stora syster" hade köpt lite frukost till oss. Vi hade även fått en haltande vägbeskrivning till ett stort köpcenter och bank av henne så efter frukosten tog vi på oss bra skor och gick ut för att hitta detta. Vi gick och gick och gick i över en timme! När vi slutligen kom fram insåg vi att vi hade verkligen gått en omväg! Bara för att vi tog höger i stället för vänster! Vi tog ut pengar, åt mat och handlade det nödvändigaste för idag (kaffe, kvällsmat och rengöringsmedel) och gick sedan hem på max 10 minuter!!!
På det stora hela så känns det bra! Vi har det som behövs för att bo, sova och laga mat. Vi har ju t.o.m internet uppkoppling!
I morgon ska vi försöka ta oss med buss in till centrum av San José och handla lite mera basvaror och dylikt./ Gabriella

måndag 9 augusti 2010

Miriams olycka!

Nu sover vi alla på madrasser och vi har börjat fylla de två rummen som vi ska magasinera alla våra prylar i. Våra bäddmadrasser och bäddmadrasserna till gästsängarna står nu på högkant. På dom ligger våra två soffor och det har gjort att det finns ett litet utrymme längst upp som är perfekt för att förvara alla våra tavlor. Igår kväll blev vi inbjudna till våra grannar och barnen lekte "dunk" runt huset , det hade börjat skymma och efter ett tag hörde vi Miriam som grät hejdlöst. Hon hade kommit i full fart och halkat vid deras ingång och fått ett stort och långt jack på smalbenet. Klockan var 22.00 och det var bara att sätta sig i bilen och åka till akuten. -Vi vill ju inte ha en infektion nu och detta behöver tvättas och sys ordentligt! Mattias fick sköta det "praktiska" och jag satt med Miriam i knät. Det gör ont att få bedövning på smalbenet! Det resulterade i tolv stygn. Stackars Miriam! Vi har lovat henne att hon ska få köpa något idag som tröst.

Förra veckan åkte vi några dagar upp till "Rossen" i hälsingland med några av våra bästa vänner: Lindgrens. Det gäller att vara effektiv både att få umgås med våra vänner, men också att ta avsked av släkten där uppe. Vi åkte först upp till Bollnäs för att få säga hejdå till min farmor Elly Persson. Hon frågade vad hon kunde bjuda på och jag sa att vi inte behövde ha något. När vi kom dit stod bordet dukat med våfflor, glass och hjortronsylt! Gott!
Det var sedan svårt att säga hejdå. Farmor sa: - Nu ses vi nog aldrig mer...!
Sedan blev det hejdå till min syster Rebecka och hennes man Tommie med barnen Alissa och Robin. Det kommer ju definitivt att synas på dom att tiden går! Tur att skype finns!
Igår hade vi vårt avskedsmöte i pingstkyrkan i Kumla, de är våra arbetsgivare som vår utsändande församling. Både Mattias och jag var med och sa några välvalda ord (hoppas vi). Vi kände att vi kommer att vara i trygga händer!!
Nu ska jag återgå till packningen! / Gabriella