¡¡GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!

 

TECMAv i Makuma!

 

Så har jag då varit hemma ett tag sedan vi hade vårt TECMAv läger i byn Makuma, c.a 25 minuters flygtid från Shell. Det är en av MAF-piloterna som dragit igång den verksamheten och det var nu den andra gången som lägret hölls, men den första för mig. TECMAv står för Teknik, Medicin och Flygning, och tanken är att skapa ett intresse samt utbilda djungelungdomar genom just dessa tre ämnesområden. "Educación por medio de aviación", dvs utbildning genom flygning står det på banderollen som också finns avbildad längre ner i bildmaterialet.

Inspirationen till lägret kom ursprungligen från en pilot i Alaska som hjälper ungdomar som har det lite tufft att få till ett intresse för flygning och modellflygsbyggande. Det är väl få barn och ungdomar som inte fascineras över flygning och drömmer om att en gång själv få spaka ett plan. Det blir ju självklart svårt att få till det på riktigt i de här sammanhangen, men att få flyga modellplan, bygga balsaplan samt flyga i simulatorer med mera kan vi ju ordna.

Således åkte vi då för några veckor sedan ut till byn Makuma för att undervisa 300 högstadieungdomar som samlats där från ett antal omkringliggande byar. Det var en brokig skara människor från alla möjlig håll som skulle undervisa. En pilot från Alaska, en pilot från Arizona, en ingenjör från Florida, en affärsman från Florida, en kirurg från Sverige, en musiker från Ecuador, en ingenjör från Ecuador, en pilot från Ecuador samt en vårdutbildare från Ecuador.

Vi hade 14 olika ämnesområden som vi talade om. Bland dessa fanns, engelskaundervisning, undervisning om sexuellt överförbara sjukdomar (STD), simulatorflygning, modellplansflygning, en läkares utrustning, sport, första hjälpen, byggning av balsaplan m.m.

Vi hade innan lägret startade samtalat med byns ledare och frågat vad de ville höra om. Två av de saker som stod högst upp på önskelistan var engelska och STD. Vad gäller engelska så är det ofta en nyckel in i olika sammanhang här i Ecuador. Talar man engelska har man lättare att få jobb samt har lättare att ta sig fram. Vad gäller STD så är det ett stort problem i många djungelbyar. Ungdomar har en mängd tillfälliga förbindelser utan skydd och både tonårsgraviditeter och STD förekommer i ett stort antal.

Vi flög ut på söndagen för att förbereda lägret och tanken var sedan att vi skulle starta med den första aktiviteten kl. 08:00 på måndagen. Efter att ha haft ett torrt väder en tid så började det dock under natten att regna, och regna och regna... Allt blev till en lervälling och från en av mina Ecuatorianska vänner fick jag höra att det bara var att lugnt vänta tills det slutade. Regnar det mycket så stannar det mesta av. Folk väntar hemma tills det slutar och sedan dyker de upp. Så vid 15-tiden så kunde vi dra igång lite smått... Detta upprepades lite under veckan så det från början noga inrutade schemat blev föremål för ett antal förändringar. Men allting gick bra.

Jag talade om den medicinska utrustningen som vi läkare använder och hade också tagit med mig en hel del material så att det själva fick känna på instrument och annat material. Jag hade också gjort en Power-point presentation som visade bl.a. filmklipp om hur man sätter en infart i en ven, en sond i magen, en öronundersökning, en ögonundersökning mm. Det visades också principen bakom en urinkatetersättning, en intubation, en blodtryckstagning mm. Jag försökte också få till en diskussion om de olika tillstånd som kan ligga bakom alla dessa åtgärder. T.ex varför man ibland behöver sätta en kateter, varför det blir ljud när man tar blodtrycket, skillnaden på en artär och en ven osv. Det fanns sedan efter föreläsningen tillfälle att känna och ta på alla prylar samt att undersöka varandra med blodtrycksmanchetter, stetoskop, otoskop, oftalmoskop, reflexhammare m.m. De fick också prova på att sy ihop "sår" i en bit konstläder vilket var mycket uppskattat.

Under en av dessa föreläsningar så kom rektorn på skolan in med en kille som hade slagit upp ett 10 cm långt jack i huvudet efter att ha sprungit in i en stolpe när han spelade volleyboll. Jag hade ju instrumenten vi använder till att sy, för att undervisa, men inga andra. Så jag bad dem att koka dem jag hade och sedan kunde jag sy ihop honom i ett angränsande rum. Jag hade ingen bedövning, men han rörde inte en min. Det ligger ju lite i kulturen att man inte ska visa smärta...

Strömmen vi använde kom från dieselgeneratorer vi hade tagit med oss. Byn har sedan länge en generator i den närliggande floden, men den fungerar endast sporadiskt, så vi hade stor nytta av våra generatorer.

Maten serverades i en matsal under tak, men utan väggar. De hade snickrat ihop ett antal bord för att kunna erbjuda sittplatser åt alla. Det lades ut bananblad som dukar, sedan spreds det kokt Maniok samt matbananer på dessa och till detta serverades det diverse delikatesser. Mycket var gott, en del var mindre gott, och en del var gott bara man inte tänkte så mycket på vad det var... Självklart bjöds det också på chicha, den tuggade drycken gjord på Maniok. Även detta är någorlunda gott, bara man inte tänker så mycket på tillredningsprocessen. Sedan kan det också bero på hur länge det har legat och jäst. Som en liten utvikning så kan jag berätta att det ofta skickas ut chicha från djungeln in till Shell och Puyo. Vi frågar oss lite varför, eftersom det ju enkelt går att göra även där. Slutsatsen vi kom fram till var att det nog kan finnas smakskillnader. Inget går upp emot mammas/mormors spott...;)

Renligheten på lägret sköttes dels genom bad i en närliggande flod samt dusch i vatten från ett rör som var kopplat till ett vattensystem. Första gången jag skulle använda detta system var det beckmörkt och vi var två personer som skulle gå dit. Jag tog för givet att min kamrat som är från Ecuador kände till var det var, men så var tyvärr inte fallet. Till slut hittade vi dock rätt och kunde vaska av oss i ett minst sagt svalt vatten. På väg tillbaka gick jag dock ner mig i en stor lerpöl med ena benet, och så var den tvättningen ogjord...

På kvällarna hade vi samlingar med mycket musik och även lite filmvisning om flygets historia. En av kvällarna var det en öppen kväll, där alla som ville sjunga erbjöds plats på podiet, Vi hade kring 15 personer/grupper som sjöng. På begäran sjöng jag den svenska slagdängan "Ovan där". Avslutningskvällen ville de höra den igen, och då försökte jag få dem att sjunga med, vilket kanske gick sådär...;) Vi hade också möjlighet att berätta lite om vår tro på Gud. Många av de boende i byn har fått för sig att om man ska tro på Gud kan man inte dessutom ha ett yrke, utan man måste lämna allt sådant bakom sig. Vi kunde nu visa att det inte alls stämmer och att vi var ganska normala människor med yrken och utbildningar som var på besök.

På fredagen hade vi en tävling för att se vilket av de balsaplan som byggts under veckan, som flög längst. Vinnarna fick på kvällen ett pris i form av pokaler. 1:a, 2:a och 3:e pris. Sedan fick alla deltagare också varsin medalj. Den dagen bjöds det också på traditionella danser. Detta var inget som gjordes bara för att vi var utlänningar, utan det är något som de alltid gör på gemensamma träffar. Detta för att de vill bevara sin kultur och bibehålla en del traditioner. En del traditioner är dock avslutade vilket vi kanske ska vara tacksamma för. Folket i byn Makuma tillhör ju stammen Shuar, som förr var den stammen som idkade huvudförminskning på sina avrättade fiender...

Efter en vecka i Makuma for vi hem, och det kändes som att det var en ömsesidigt lärorik vecka. Som vanligt njuter jag i fulla drag av att vara i djungeln och ser redan fram emot nästa tillfälle.

Detta blev ett långt inlägg som nu avslutas av en del bilder från vår vecka. På återskrivande,

Mattias

   

1) Regn 2) Diverse kodelar

   

1) Matkön 2) Köket/matsalen

   

1+2) Kök/matsal

   

1) Måltid 2) Dukning

   

1) Innovation… 2) Suturering

   

1) Undersökning 2) Föreläsning

   

1) Föreläsningssal 2) Suturering igen

   

1) Blodtryckstagning 2) Andra saker att göra med en larynxmask…

   

1+2) Första hjälpen

   

1) Första hjälpen 2) Modellflygning

   

1+2) Modellflygning

   

1+2) Kast med litet balsaplan

   

1+2) Längst vinner….

       

1) Engelskaundervisning 2) Vägen till badet

       

1) Floden 2) Bron vi hoppade från

       

1) Kallt vatten 2) Traditionell dans

       

1) Traditionella dansare 2) Simulatorflygning

       

1) Vår sovsal 2) Svensk sång I Ecuadors djungel

       

1) Målade enligt tradition 2) Frukten som används för målning

       

1) Möte 2) Nöjda deltagare

       

1+2) Prisutdelning

   

1) Avfärd

Gravid med 16:onde barnet

Mattias har nu varit jour dygnet runt i en vecka men det återstår en vecka till innan han lämnar över jouren. I lördags hade han en tuff dag med en trafikolycka där far och dotter åkte ut genom framrutan av bilen. Det åstadkom hemska skärsår där även senor på armarna hade gått av. Det blev en mycket lång tid på operation.

Något annat som verkligen var tragiskt var att det kom in en 40-årig gravid kvinna i vecka 40. Hon hade vaknat på morgonen och sa att hon inte mådde bra och började kräkas. De tog henne från sitt hem i djungeln till närmaste stad/by där de därifrån tog ambulans men när hon kom fram till vårt sjukhus var mamman så gott som död. De började göra återupplivning på henne och när de hörde att det fortfarande var hjärtslag på barnet bad Mattias att få en skalpell och han gjorde ett kjesarsnitt rätt upp och ned på på akutrummet med ingen som helst reaktion från mamman. Tyvärr gick varken mammans liv eller barnets liv att räddas. Pappan var med och när de frågade hur många barn de har sa han 15, alla med samma mamma. Tragiskt!

I tisdags åkte några från Club de madres och jag, till en liten by som heter Santa Clara som ligger ungefär en timma från oss. Vi hade bestämt möte med vårdcentralen där som hade bjudit in oss om att prata om förlossning och vad som händer i en gravid kvinnas kropp. Ungefär liknande som vi gör varje onsdag på vårt sjukhus. De hade bjudit in medicinmannen och en av kvinnorna, så kallad partera, som hjälper till med förlossningar. De kom från en närliggande by för att vi skulle ha ett utbyte med varandra. När vi kom dit var det bara några gravida kvinnor och parteran som var där, ingen medicinman. Vi fick ett mycket trevlig möte, där vi berättade och visade hur en förlossning går till med hjälp av bilder och ett kvinnobäcken, docka med navelsträng och moderkaka med hinnor. När jag visade att uterus växer när babyn växer, blev de mycket förvånade. Vi frågade parteran hur hon vet när det är dags att börja krysta för hon gör aldrig vaginalundersökningar. Hon sade att när den blivande mammans huvud är het då är det dags att börja krysta. Hon använder bara naturmedicin som växer bara runt husknuten såsom rötter, örter, blad och frukter. Dessa används vid olika åkommor, bla när man inte har tillräckligt med värkar, när moderkakan inte vill komma ut, när man blöder lite för mycket efter förlossningen och för att få mer modersmjölk. Hon är duktig på att känna hur barnet ligger med sina händer på moderns mage. Om barnet ligger i säte gör hon en yttre vändning. Jag frågade vad hon gör om vändningen inte lyckas. Hon svarade att efter tredje försöket så har det alltid lyckats. Denna dag blev verkligen intressant och vi fick lära oss mycket av dem och vi kunde lära dem mer medicinskt. Jag berättade också att ibland när barnet kommer ut så är fostervattnet grönt och parteran nickade instämmande och när jag sedan berättade att det var för att barnet hade bajsat så uttryckte hon ett ansiktsuttryck ungefär som att: "det förklarar saken".

Vi hoppas få göra detta igen och min önskan är att få vara med på en av deras förlossningar.

Mattias har även varit i djungeln en vecka och undervisat. Han har mycket interessanta saker att skriva om, som vi alla hoppas han snart ska göra;)

Gabriella

Mynningsladdare…

 

I förrgår hade jag hand om min första skottskada sedan vi kom till Shell. Jag var jour och blev uppringd om en patient som tio minuter senare skulle landa med MAF’s flygplan. Rapporten var att det var en 14-årig pojke med en skottskada I bröstet. Inga mer uppgifter vad gällde hans allmäntillstånd…

När patienten kom visade det sig att han var 16 år och hade varit på jakt med sin mynningsladdare. Han hade under jakten trillat och fått pipan mot bröstkorgen samtidigt som vapnet avfyrades. Han var stabil och skottet hade gått in strax ovan vänster bröstvårta och var riktat upp emot vänster axel. Som tur var hade han varken kliniskt eller röntgenmässigt några tecken på att hagelkärven gått in i brösthålan. Att det var en mynningsladdare insåg jag bl.a av en fråga som ställdes av en del av de andra på rummet: “Vad stoppade du pipan med?” Tydligen så använder en del av de som bor I djungeln dessa gamla vapen där de först häller krut i pipan, därefter ammunitionen, som i det här fallet rörde sig om hagelkulor och därefter stoppar de pipan med vad som finns till hands. Detta för att krut och ammunition inte ska åka ut ur pipan. Saker som används är bl.a. gammalt tyg, plastbitar, växter etc. Pojken sade att han hade använt plast, vilket skulle visa sig inte stämma.

Efter att patienten stabiliserats ytterligare togs han in på operation och såret öppnades ytterligare samt rengjordes. Att gräva fram alla kulor skulle ha skadat honom ännu mer, så de flesta lämnades kvar, Tyvärr hade han fått en skada på den grova “nervbunt” som senare delar upp sig till armens tre huvudnerver. Detta gjorde att han sannolikt kommer att få ganska stora men. Vi hoppas på att en del av skadan beror på svullnad, men tyvärr är det nog inte hela sanningen. Tiden får avgöra hur det kommer att gå…

Vad gäller det som pipan stoppades med så rörde det sig om vad som föreföll vara rester av blad och andra växter.

BIlderna nedan visar röntgenbilden över kulkärven samt pipstoppningsmaterialet.

Mattias

 

Medicinsk utflykt

  I torsdags anordnade sjukhuset en “utpost” i byn Baños som ligger en timmas bilväg från oss. Vi hade diverse undersökningar och även en del behandlingar av befolkningen här. Borgmästaren blev mycket glad över att vi ville komma och hade anordnat en plats under tak till oss. De bjöd oss på fika och lunch och ville att vi skulle komma tillbaka snart igen. 

Många vet inte om att vårt sjukhus finns och allt vad vi kan erbjuda så detta var ett bra tillfälle att göra reklam för sjukhuset också.

 

 

 

Något av det vi kunde erbjuda var:

-Sjukgymnastik

 

 

 

 

 

 

-Ögonundersökning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-Tandvård

 

 

 

 

 

-Denna kvinna hade tandvärk och fick hjälp att dra ut en tand.

 

 

 

 

 

-Hälsokontroll såsom blodtryck, blodsockertest, längd och vikt.

 

 

 

 

 

-Riktad undersökning med avseende på kirurgi och ortopedi.

-Allmän hälsoundersökning.

 

 

 

 

-Information om förlossning och graviditet.

 

 

 

 

 

Denna by är egentligen väldigt turistig för den ligger i utkanten av djungeln och har på så vis både härliga vattenfall från bergen och varmare klimat från regnskogen. De som bor här är i stort sett de som livnär sig på turister. Vi har varit här förut men det kändes skönt att komma hit och få “hjälpa” istället för att tas bara som en turist, som vi annars får vara med om så ofta.

 

Denna dag blev lyckad och vi ska försöka göra om det i en annan by ganska snart.

Gabriella