Sportfiske!?

Hola!

Vi har nu kommit in "lite" mer i vardagen här och det känns skönt att veta att vi ska vara här ett tag. Vi har insett att det tar ett bra tag att komma in i allt och veta hur saker och ting fungerar. När man frågar någon om t.ex. öppningstider för affärerna så kan man aldrig vara säker. Jag har nu lärt mig att det inte är någon idé att gå ned till stan efter lunch, då är många affärer stängda och öppnar inte förrän efter tre på em. Så det gjorde att jag en dag gick till en urmakaren för att byta batteri på Samuels klocka "före" lunch istället, men det var ingen skillnad det var stängt ändå, typiskt! Tålamod behövs!! Sedan kan affärerna vara öppna till sent på kvällen istället, så än så länge förstår jag mig inte på systemet, om det nu finns något system? En annan sak som jag också har lärt mig är att om jag ser den sorts kaffe, yoghurt eller creme fraiche som vi vill ha så köper jag den oavsett om jag behöver den eller inte, för imorgon kan det vara slut och då kan det dröja en hel vecka till nästa gång de får in det och ibland längre.



Jag har nu fått vara med och förlösa lite eller rättare sagt guida ST-läkarna. Om allt är normalt med mor och barn så behöver vi inte kalla på familjeläkarna som egentligen brukar stå bredvid och lära upp ST-läkarna. Den här överenskommelsen tycker jag känns bra, vi fortsätter ha undervisning för ST-läkarna men jag får var delaktig. Här i Ecuador är det normalt läkarna som förlöser och de vet inte alltid vad en barnmorska är för något, jag står mitt i mellan en sjuksköterska och en obstetriker. Det frustrerande är att familjeläkarna har ju inte bara hand om kvinnovård utan de har hand om allt inklusive akutvård. Under en förlossning kommer de in endast korta stunder gör en gynundersökning och går igen. Börjar patienten krysta springer de tillbaka förlöser och går sedan vidare. Som ni kanske förstår så är kejsarsnitt betydligt vanligare här. Lite skillnad mot Sverige där man försöker bygga upp ett förtroende och känna in hur kvinnan vill ha det. Vårt sjukhus är ett privat sjukhus men vi får läkarstudenter och ST-läkare från Quito som kommer hit och gör sin praktik. Så de är en viktig del för att sjukhuset ska gå runt rent ekonomiskt. Men det känns som om vi behöver jobba på, och ändra på "lite" :) Vi får se hur det går!


Vi var i helgen iväg och "sportfiskade" som det så fint heter tillsammans med familjen Tacheny.
Först vandrade vi upp till ett litet vattenfall och sedan åkte vi till ett ställe där man kunde fiska sin egen lunch. Det visade sig vara öring som det kryllade av i en lite damm. Vi fick våra metspön med lite "mat" och sedan var det bara att stoppa i spöt och det nappade ganska på en gång, nästan som i Rossen:) Vi fiskade upp nio stycken, vi tog fem till lunchen som restaurangen grillade och gjorde i ordning. Resten, varav en lite större, tog vi med hem för att äta senare. Det var mycket roligt även om namnet inte riktigt stämmer, de kanske förknippar sportfiske med just den här sortens fisk!?


Som ni kanske förstår vid det här laget så kan vi inte få in några bilder den här gången heller, tråkigt. Vi får hoppas på bättre uppkoppling nästa gång!

På återseende!

Gabriella

En händelsrik helg...

Så blir det då ett litet inlägg utan bilder... 8,59kbit/s förslår inte långt om man vill ladda upp bilder. Hoppas att ni låter er nöja med lite text...

Den här helgen har jag äntligen fått bli lite varm i kläderna i operationssalen. Som ett urval kan nämnas två kejsarsnitt, en fasciaruptur med evisceration ( när ett operationssår i buken gått sönder så att en del av tunntarmen hamnar på utsidan ), en brusten blindtarm och en dränering av en osteomyelit ( infektion inuti ett ben ). Utöver detta även lite småplock av urologisk och gynekologisk karaktär. Efter att en tid stått som assistent, förutom enstaka fall kändes det verkligen som dags att få göra lite själv också. Det blir ju lite mer att göra då, eftersom man förutom operationsansvaret även har hand om patienten före och efter operationen, har kontakten med anhöriga samt inte minst skriver operationsberättelsen. I Sverige talar man in på en diktafon det man har gjort under operationen, för att sedan få det utskrivet av en sekreterare. Här skriver jag själv ner det på datorn, vilket ställer lite högre krav med tanke på språket... Men det känns ändå som att det går hyfsat.

Om jag ska nämna ett par av ovanstående operationer så kändes det mest speciellt med kejsarsnitten. Jag har ju assisterat på ett antal snitt både i Sverige och här, men nu var det första gången jag själv stod med skalpellen i handen. Vid det första snittet låg barnet som det skulle med huvudet nedåt. En trevlig känsla att få vara "den förlösande doktorn" :) Vid det andra snittet var jag ju uppvärmd så då låg barnet i säte, dvs med baken nedåt. Lite mer klurigt att få ut henne, men det gick vägen. Måste säga att jag ser fram emot nästa gång!

Nåväl, nog om operationsprat.

I övrigt rullar allt på i sin gilla gång. Barnen lär sig mer och mer engelska och även lite spanska. En liten kul episod med Miriam som visar att hon ändå känner sig rätt hemma på engelska, var när Gabriella och Miriam var nere hos frukttanten på stan'. Hon hade en dotter i Miriams ålder så de började leka lite. När Gabriella sade till Miriam att det kanske vore kul att de kunde leka någon mer gång sade Miriam: " Men hon kan ju ingen engelska... " I Costa Rica sade hon ju samma sak, fast om svenska istället. Utvecklingen går framåt.

Idag var Samuel och jag på hans första fotbollsträning. Det visade sig att de flesta var bra mycket yngre än Samuel så eventuellt letar vi vidare efter ett annat lag, som är mer i hans ålder. Men han ska få prova några gånger till först innan han bestämmer sig.

Elias har hämtat sig väl efter hans lite upprörda mage. Nu mår även han bra.

Gabriella har haft hand om sin första "club de madres", vilket innebär en förberedande kurs för gravida kvinnor. Det tänkte jag dock låta henne berätta mer om själv, vid ett annat tillfälle.

I övrigt kanske jag ska nämna att vi inte märkt av mycket av tsunamin från Japan. Det råder undantagstillstånd på Galapagosöarna och kuststräckorna, men det har inte blivit så stor förödelse vad vi har fått höra i alla fall. Hoppas att det ordnar sig till det bästa!

Allt för nu!

Mattias

Bilköp!

Vi har köpt en bil!!!

Nu har vi köpt en Toyota Land Cruiser, (årsmodell -92), precis den modellen som vi vill ha. Problemet är att utsidan är fruktansvärt ful och klädseln är visserligen skinn men färgerna är röd och svart. Denna bil var den enda som kändes värd att köpa av de åtta andra Land Cruisers som Mattias har tittat på i Quito. Det är bara för mig att blunda när jag ska sätta mig i den! Vi har idag lämnat in den på en lackeringsfirma för att ta bort flammorna och polera upp den så den inte ska sticka ut så där alldeles för mycket. Sådant är billigt här, och det tackar vi ju för...

Före....

Efter......

Idag blev vi av med den näst sista kattungen, för en kattunge behåller vi tillsammans med mamman. Det var en sjuksköterska som skulle ut till en by i djungeln. Hon visste att de gärna vill ha katter där så hon tog med sig den på planet idag.

Jag har börjat jobba lite smått och har fått i uppdrag att samla in evidensbaserat material på både förlossningsarbete, omhändertagande av en nyfödd och amning. Ingen här har velat ta på sig det, så mycket av det som görs här är baserat på gammal vana. Jag har ju läst/lärt mig mina kunskaper i Sverige och ser här att de inte gör som vi på många områden. Det är svårt att veta vad som är viktigt att ändra på och jag tror att det också kommer att vara svårt att ändra på mycket eftersom de har ju gjort som de gör i så många år. Sjukhuset vill dock följa med i utvecklingen och göra det som är rätt men att hitta kunskap på spanska om dessa ämnen, ja det är bara att försöka googla! Om nu någon som läser detta har lite material i form av affischer och dvd- filmer (helst på spanska) eller vet var man kan få tag på det, så får ni förstås gärna höra av er!

Jag ska om en vecka hålla i en mamma-grupp på spanska, förberedande inför förlossning och det känns som jag redan nu behöver börja förbereda mig. Klaudia som normalt håller i kursen ska åka till Quito och frågade mig om jag kunde hålla i den. Självklart sa jag ja, det är bara att kasta sig in i arbetet annars kommer jag inte att våga.

I lördags hade vi en mycket trevlig dag tillsammans med våra svenska vänner Per och Ingegerd, det blev en heldag med bara svenska! Mattias fick mycket hjälp av Per med att lista ut vilken kabel som går till vad under instrumentpanelen och jag fick hjälp av Ingegerd med att hugga ned en av fyra bananklasar på vårt område. Nu kommer vi ha bananer som mognar ungefär samtidigt till ett helt kompani. Det är visst viktigt att hugga ned dem i tid annars mumsar fåglarna upp dem. De såg väldigt gröna ut, men en var mogen och uppäten och då är det dags att skörda! Förutom bananer finns det runt omkring oss guava, lime, citron, grape, papaya, physalis, avocado och mango. De två sista är bara små plantor ännu i vår trädgård. De andra finns utspridda lite här och var i de olika trädgårdarna så allt har inte vi tillgång till för de finns i de andra trädgårdarna.

Vet ni att det är bara att stoppa ned en avbruten pinne i jorden, vilken som helst, så tar den sig! Det berättade Ingegerd, då hade jag några dagar innan slängt och rensat massor från vår trädgård, bl.a. hibiskusgrena i mängd för de behövde ansas. Ingegerd har stoppat ned vanliga snittrosor i sin trädgård och de har nu börjat ta sig. Det tar lite tid men det fungerar, helt otroligt!

Middagen ikväll blir falukorv och makaroner! Mattias hittade en tjockare korv i Quito som påminner om falukorv, vi ska prova att steka korven i skivor och koka pasta för att försöka likna falukorv och makaroner. Tänk att man kan sakna så simpel mat!

Det var allt för denna gången!

På återseende

Gabriella