torsdag 17 mars 2011

En händelsrik helg...

Så blir det då ett litet inlägg utan bilder... 8,59kbit/s förslår inte långt om man vill ladda upp bilder. Hoppas att ni låter er nöja med lite text...

Den här helgen har jag äntligen fått bli lite varm i kläderna i operationssalen. Som ett urval kan nämnas två kejsarsnitt, en fasciaruptur med evisceration ( när ett operationssår i buken gått sönder så att en del av tunntarmen hamnar på utsidan ), en brusten blindtarm och en dränering av en osteomyelit ( infektion inuti ett ben ). Utöver detta även lite småplock av urologisk och gynekologisk karaktär. Efter att en tid stått som assistent, förutom enstaka fall kändes det verkligen som dags att få göra lite själv också. Det blir ju lite mer att göra då, eftersom man förutom operationsansvaret även har hand om patienten före och efter operationen, har kontakten med anhöriga samt inte minst skriver operationsberättelsen. I Sverige talar man in på en diktafon det man har gjort under operationen, för att sedan få det utskrivet av en sekreterare. Här skriver jag själv ner det på datorn, vilket ställer lite högre krav med tanke på språket... Men det känns ändå som att det går hyfsat.

Om jag ska nämna ett par av ovanstående operationer så kändes det mest speciellt med kejsarsnitten. Jag har ju assisterat på ett antal snitt både i Sverige och här, men nu var det första gången jag själv stod med skalpellen i handen. Vid det första snittet låg barnet som det skulle med huvudet nedåt. En trevlig känsla att få vara "den förlösande doktorn" :) Vid det andra snittet var jag ju uppvärmd så då låg barnet i säte, dvs med baken nedåt. Lite mer klurigt att få ut henne, men det gick vägen. Måste säga att jag ser fram emot nästa gång!

Nåväl, nog om operationsprat.

I övrigt rullar allt på i sin gilla gång. Barnen lär sig mer och mer engelska och även lite spanska. En liten kul episod med Miriam som visar att hon ändå känner sig rätt hemma på engelska, var när Gabriella och Miriam var nere hos frukttanten på stan'. Hon hade en dotter i Miriams ålder så de började leka lite. När Gabriella sade till Miriam att det kanske vore kul att de kunde leka någon mer gång sade Miriam: " Men hon kan ju ingen engelska... " I Costa Rica sade hon ju samma sak, fast om svenska istället. Utvecklingen går framåt.

Idag var Samuel och jag på hans första fotbollsträning. Det visade sig att de flesta var bra mycket yngre än Samuel så eventuellt letar vi vidare efter ett annat lag, som är mer i hans ålder. Men han ska få prova några gånger till först innan han bestämmer sig.

Elias har hämtat sig väl efter hans lite upprörda mage. Nu mår även han bra.

Gabriella har haft hand om sin första "club de madres", vilket innebär en förberedande kurs för gravida kvinnor. Det tänkte jag dock låta henne berätta mer om själv, vid ett annat tillfälle.

I övrigt kanske jag ska nämna att vi inte märkt av mycket av tsunamin från Japan. Det råder undantagstillstånd på Galapagosöarna och kuststräckorna, men det har inte blivit så stor förödelse vad vi har fått höra i alla fall. Hoppas att det ordnar sig till det bästa!

Allt för nu!

Mattias

4 kommentarer:

  1. Thomas och Cina Svensson20 mars 2011 11:28

    Hej!Vad roligt det är att läsa om era upplevelser. De är så målande beskrivna så det känns som om vi stod bredvid. Ni verkar också trivas och ha det bra och det känns skönt för oss här hemma att veta. Vi ser fram emot nästa inlägg. Cina

    SvaraRadera
  2. Nice to read about your experiences! You inspire us to start a blog as well! Love to all the Egberths! xoxoxo The Zells

    SvaraRadera
  3. Cina och Thomas!

    Tack! Vi trivs bra och ju mer vana vi blir med alla rutiner, desto lättare och roligare blir det. Vi hörs och kramar från oss alla!

    Alla vi.

    SvaraRadera
  4. Zells!

    Let us know when you are on the roll! Talk to you soon, hopefully while you're still "young" Matt...;)

    5 x Egberths

    SvaraRadera