söndag 26 september 2010

El dedo del pie betyder tå...

Så har vi då haft vårt första möte med sjukvården i Costa Rica. Det blev kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig... Jag förväntade mig att vi skulle kunna få hjälpa till på något sätt och att vi skulle vara på vår vanliga sida i sjukvården dvs "vårdgivare"... Istället hamnade vi på vårdtagarsidan, och vår vana trogen så gjorde vi det med Elias...;)

På torsdagskvällen hade Gabriella gjort "mannagrynsgröt" åt barnen, (av fint majsmjöl dock...) och i förtjusningen över detta sprang Elias fram för att ge henne en kram och sprang då med tån rätt in i ett bordsben. Ont gjorde det förstås. Jag var i denna stund och spelade basket så jag såg det inte förrän på fredag morgon och det såg ju lite misstänkt ut tyvärr. Sålunda blev det en färd till ett av sjukhusen i San Jose. Väl där anmälde vi oss i kassan och Elias legitimerade sig med sitt pass. Vi väntade c.a en timme varefter vi kallades in till Dr. Diaz. Efter en liten titt på tån blev det röntgen och resultatet kan ni se nedan.




Väntetiden på rtg var i princip noll, vilket vi uppskattade. Dock blev det en knapp timme till efter rtg eftersom ortopeden hade kallats till ett traumafall. När han väl såg bilderna reponerade han frakturen mot ett peangskaft varefter tån fixerades med tejp och linda. Jag kunde inte låta bli att fundera på och fråga om de hade några speciella tips här i Costa Rica för att hålla det hela torrt, eftersom det regnar så mycket varje dag, men tyvärr hade han inga mirakelidéer...
Det blev inga postrepositionsbilder, men om tre veckor ska vi tillbaka igen och ta nya bilder samt prata med ortopeden. Väl hemma kompletterade jag det hela med lite mer vattenfast tejp. Hoppas det håller ett tag i alla fall.

Så kan det gå, och för er som känner vår familj så blev vi ju inte direkt förvånade att det var just Elias det hände... På något vis så är det oftast han som hjälper oss att hålla kontakten med andra sidan skranket inom sjukvården. Kanske nyttigt ibland, men samtidigt tycker jag synd om honom. Han håller i alla fall humöret uppe och tar det hela med jämnmod.

När Elias och jag kom hem från sjukhuset hade vi huset fullt av studiekamrater och deras familjer för ett sedan tidigare planerat kakbak. Ett antal kaksorter bakades och det åts sedan med förnöjsamhet tillsammans med mjölk, dricka eller kaffe. Trevligt och gott. Det blev också sällskapsspel, bland annat twister, där Elias inte riktigt kände sig så sugen att vara med, av förklarliga skäl...



Några stannade kvar till kvällen och lite kvällsmat. En mycket angenäm afton.

Idag på morgonen gick Gabriella och jag till marknaden och handlade lite grönsaker och frukt.
Vi hittade då lite kokosnötter som är en av Elias favoritfrukter. Han njöt i fulla drag. Gott!



En stund efter att vi kommit hem kom Matt och Ellen Zell förbi igen. De var här under gårdagskvällen och hade då hört om Elias. Nu kom de tillbaks med figurballonger för att muntra upp honom. Det uppskattades mycket, både av barnen och av oss! De är efter språkskolan på väg till Honduras och vi har fått en mycket bra kontakt under tiden här.



Det är riktigt roligt att få höra alla de historier som människor på skolan har om hur de hittat hit. De flesta är på väg till olika spansktalande delar av världen för att arbeta med en mängd olika uppdrag. En del för att arbeta med konstruktionsarbete av olika slag, såsom skolor, kyrkor eller sjukhus. En del för att arbeta på barnhem eller med människor i slumområden. En del med regelrätt missionsarbete för att sprida sin tro på Gud till andra. Alla jobbar dock i nuläget mot samma mål, dvs att bli så duktiga som möjligt på spanska för att så bra som möjligt kunna utföra sitt planerade arbete.

Vi har haft en mycket avslappnande helg hittills, vilket vi kanske behövde. Nästa vecka väntar fortsatta prov och fortsatt förkovran i det spanska språket. Vi lär oss mer och mer för varje dag, och det ska bli mycket spännande att se hur mycket vi till slut kommer att kunna i januari när vi åker vidare till Ecuador. Tack och lov slutar vi ju inte lära oss då, utan då kanske det går ännu fortare eftersom vi då kommer att jobba på spanska och sannolikt prata ännu mer än vad vi gör idag. Det lär vi dock få tillfälle att återkomma till senare...

Ha en fortsatt god kväll!

Mattias

onsdag 22 september 2010

Skorpion!!!

Hej!

Idag blir det ett kort inlägg för klockan är mycket och jag har fortfarande lite plugg kvar tills imorgon.
Men jag bara måste berätta vad som hände idag. På väg ut från skolan öppnade jag upp mitt paraply för det hade ju förstås börjat regna. Det hade legat i min skolväska hela dagen och nu behövde jag det. På paraplyet kröp det en svart skorpion... Inte så stor dock, en knapp dm, men ändå!! Vi började förstås undra var den kom ifrån, om den hade varit klämd i paraplyet hela dagen i min väska eller om den på något vis kom på precis innan. Vi brukar låta våra paraplyer vara uppfällda under natten på garageuppfarten, och om den kanske då var på paraplyet när Elias vecklade ihop det för att sedan fastna där? Det får vi inte veta, men det var lite läskigt i alla fall... Tyvärr hade vi ingen kamera med oss. Skönt att ingen blev stucken!!

Idag mumsade vi på en stor papaya och kladdkaka som "mellis" efter skolan. Mattias och jag har ganska nyligen kommit hem från volleyboll som skolan har en gång i veckan. Mycket roligt!! Barnen var hemma med vår barnvakt Hanna, en tjej från skolan. Ikväll hade hon gått igenom alfabetet med Miriam mycket lärorikt! Barnen tycker det är så roligt när hon kommer. Hon gör lärandet lite mer lekfullt och inte så allvarligt.

Miriam har börjat på gymnastik två gånger i veckan precis efter skolan och på samma tid finns det möjlighet för mig att träna upp musklerna. :) Det man behöver ha med sig är två vattenflaskor som tyngder och som egentligen ska fyllas med sand men igår var jag med och hade vatten i dem och det räcker för mig tills vidare. Jag hade idag svårt att spela volleyboll pga värk ffa i låren.


Jag ska nu spela in på min mobil, ord från vår fonetikbok och imorgon spela upp det för klassen och läraren, sedan rättar hon oss. Det gäller att ha tungan rätt i mun och hon får gång på gång påpeka hur vi ska säga och upprepa så att det ska låta precis rätt. Vi har det lite lättare ändå, då vårt alfabet låter mer likt det spanska jämfört med det engelska, men det är svårt ändå och hon vill att det ska låta bra och att uttalen blir korrekt.

Ha det så bra! / Kram Gabriella

måndag 20 september 2010

Nationaldag och nationalpark!

Efter en tids internetfrånvaro pga oklart internetfel är vi nu i kontakt med omvärlden igen. Jag ringde internetleverantören och efter en bra stund i telefonkön fick jag höra att felet var lokaliserat och att vi skulle ha internet igen om 10-15 minuter... Så var inte fallet, men nu är det som sagt igång igen, några dagar senare...

Vi har sett tillbaks lite på gamla tider, Gabriella och jag. När vi var iväg med Team Action International, 1993-1994 i Sydafrika / Tanzania respektive Tchad var det ju en helt annan vardag. Vi numrerade då de pappersbrev vi skrev och några veckor till månader efter att de hade sänts kom de fram, inte nödvändigtvis i rätt ordning dock... Nu trycker man på "send" och strax efteråt så är brevet framme, om internet fungerar vill säga. Ganska fascinerande! Efter denna lilla exposé om hur det var "förr"... går jag nu åter till nuet.

Sedan sist har vi i Costa Rica firat nationaldagen. Den 15:e september var det parader och nationalsånger för fullt. Faktum är att man firar hela september månad. Gator och hus är smyckade med flaggor och andra blå-vit-röda dekorationer.
Den 14:e firade vi på skolan, eftersom vi var lediga den 15:e. Det var då en ljusparad, där alla barnen gick med inköpta eller egenhändigt gjorda ljuslyktor. Kvällen avslutades sedan med festligheter och mat i gymnastiksalen på skolan. Trevligt och gott.


På vår lediga dag tog vi oss till ett närbeläget köpcentrum och firade nationaldagen med lite glass. Utanför köpcentret slås man av de skillnader som finns i detta samhälle. Mitt emot alla affärer ligger ett av stadens fattigare kvarter, med plåtskjul och trånga gränder. Jag undrar vad som rör sig i huvudet hos de som bor där när de ser all "flärd" som är så nära men ändå så långt borta...



Igår hade skolan anordnat en resa till en närbelägen nationalpark där vi beskådade en massa djur och vacker natur. Det var även ett antal vattenfall och allt var mycket vackert. Som vanligt regnade det framåt dagen, men det har vi vant oss vid nu. Eftersom man vet att det alltid regnar så känns det på något vis inte så jobbigt. Det är snarare frågan om NÄR det regnar och inte OM...







I skolan har vi haft ett antal prov och än så länge har det gått bra för både Gabriella och mig.
Det fortsätter dock i ett högt tempo och vi lär oss mer och mer. Verb med böjningar, glosor, konversationer, m.m. Vi har också titt som tätt i läxa att gå ut på stan och använda våra nyvunna färdigheter. Att presentera oss och fråga ut intervjuoffret om familjesituation, var de bor och arbetar med osv. En annan sak vi har blivit ålagda att göra är att fråga om var saker och ting är belägna och hur man hittar till olika saker. Nyttigt!

Barnen lär sig också mer och mer. Idag när vi satt och åt lunch pratade vi engelska med Miriam och även om hon inte kunde svara på engelska på allt, så var det mycket som hon förstod. Även barnens spanskakunskaper ökar. Färger och dagar samt saker i ett klassrum är några av de sakerna de lärt sig. Kul!

En annan sak vi nu gjort för första gången är betalat en räkning... Det var vatten och avfallsräkningen som skulle betalas och här så gör man det i närmaste snabbköp. Man lämnar fram räkningen, de knappar in numret i kassaapparaten och du betalar som om det vore vilken matvara som helst. Intressant. Något annat som också är intressant är att det i de flesta fall saknas gatuadresser här. Ta till exempel vårt hus. Om jag ska förklara vägen för en taxichaufför säger jag först att jag ska åka till "i närheten av Bosqueparken". Sedan beskriver man vägen därifrån. Från sydöstra hörnet 100 meter söderut, sedan 200 meter österut och sedan 200 meter norrut. Planer finns att det 2020 ska finnas gatunamn med adresser överallt, men det tvekar de flesta på. Den som lever får se...

Tidigare idag var barnen och jag och spelade lite boll i en närbelägen park. De hade en pelare med en basketkorg i varje riktning mitt på en stor cementplatta. Första matchen vann Miriam och jag och den andra vann Samuel och Elias. Rättvist och bra...;)

Nu hägrar en stunds fortsatta studier innan dagen närmar sig sitt slut och vi ser med tillförsikt fram emot en ny vecka.

Allt gott!

Mattias

lördag 11 september 2010

Tufft men roligt!!

Hejsan!
Ännu en vecka har gått och jag förstår nu varför vi slutar vår spanskalektion redan klockan 12.00 varje dag. Vi äter då vår medhavda lunch och sedan sätter vi oss i biblioteket och gör läxorna. När barnen slutar kl. 14.30 går vi hem, fikar och sedan sitter hela familjen och gör läxor i ett par timmar. När barnen har lagt sig runt 20.00 försöker vi plugga lite till men oftast är man så trött så ögonen går i kors. Vi lär oss väldigt mycket varje dag och skolan har ryckte om sig att vara hård på ett bra sätt. Efter ett år här ska man kunna samtala akademiskt i djupa diskussioner och kunna predika på spanska. Det kommer ju inte vi att göra!

Vägen till skolan tar ca: 15 minuter och det vi nog säger mest under den promenaden är -"Akta bajset!" Det finns hur mycket hundar som helst och oftast är de inlåsta men en stund på morgonen verkar det som om alla släpper ut sina hundar och de gör sina behov var som helst. Att trampa i hundbajs ska visst föra tur med sig sägs det, men det lockar inte!
På eftermiddagen är det ganska rent från bajs och skräp på vägar och trottoarer pga allt regn som bara störtar ned.

Även barnen har mycket läxa, jag pratade faktiskt med Elias fröken i spanska och frågade om det var ok att han bara var med på de lektionerna och inte behövde göra läxorna. Eftersom läxan har varit att lära sig ord och översätta t.ex. alla färger och veckodagarna, så har han haft dubbelt upp då han inte kan det på engelska heller. Varje dag snappar han upp nya ord på engelska och han kan nu göra sig förstådd och om han inte förstår ett ord så kan någon förklara det för honom. Ibland kommer det lite tårar på lektionerna då han har svårt att fatta vad han ska göra och han tror det är svårt men när vi sedan hemma förklarar så tycker han att det är rätt enkelt. Igår hade han ett rättstavningsprov och han klarade alla utom ett. Han är glad både när vi lämnar honom på morgonen och när vi hämtar honom på eftermiddagen.
Samuel hade det lite tufft förra veckan, hans fröken trodde att han kunde mer engelska än vad han kan eftersom han nu, pratar och låter lika som de andra barnen från USA. Flera har faktiskt sagt att de inte kan höra på honom att han inte kommer från USA. Hans fröken gick lite för fort fram och trodde han fattade allt, den dagen slutade med tårar och ont i magen. Vi förklarade för henne hur mycket engelska han har haft i skolan i Sverige och då blev hon väldigt förvånad och sa att hon skulle tänka på det. Nu trivs han jättebra! Fast det är mycket läxa!
Han spelar fotboll två gånger i veckan efter skolan och tycker det är jättekul. Han fick först inte vara med bland de äldre barnen, från 13 år och uppåt, men i den yngre gruppen blev det ingen utmaning för honom så fotbollsläraren såg då att han kunde vara med bland de äldre istället. Han har nu fått rykte om sig att vara en av de bättre! Tack Lillån FK -98!

Idag var vi bjudna på kalas ute i en park. En av Samuels kompisar fyllde år och det var ett

helt gäng från skolan som var där. När vi var på väg hem därifrån ville Miriam följa med en familj hem, de har totalt 6 barn från 3 till 13 år Deras mamma sa att det var ok så nu har hon varit där hela eftermiddagen. Det underlättade nog för Miriam att hon och jag redan hade varit hemma hos dem. Igår em blev jag och Miriam inbjudna på "babyshower".
En mamma från skolan fick sitt fjärde barn för en vecka sedan och nu skulle det firas! Det var bara kvinnor och flickor som var bjudna och vi hade det mycket trevligt men lite annorlunda. Vi är ju vana vid att uppvakta ett barns födelse med att komma som en hel familj. Som ni märker så är det mycket amerikanskt tänkesätt men det är ju inte så konstigt eftersom nästan alla som går på skolan kommer från USA. Så vi lär oss en kultur till, inte bara den Costa Ricianska.
Miriam är också glad både när vi lämnar henne och när vi hämtar henne och det känns så mycket enklare nu. Hon tycker det är roligt i skolan trots att hon inte förstår så mycket. Barnen får ingen mat i skolan så vi har beställt mat till våra barn från vårt gemensamma kök. De flesta har med sig egen mat i lunchlådor men vi har inte införskaffat detta och att göra mat både till kvällen och till att ta med sig dagen efter, känns jobbigt och ovant. Vi vill också att de ska få i sig nyttig och varierad kost varje dag. Nu har Miriam sagt att ingen annan i hennes klass får mat från köket utan alla har med sig egen mat så det vill hon också ha. Så det blir nog så från nästa vecka för hennes del, pojkarna tycker för det mesta om maten så de vill fortsätta få den, tack och lov!
För Miriams del är det viktigt att hon tycker om maten så hon äter snabbt för de har bara 17 minuters matrast! Jag pratade med hennes lärare om att hon behöver mer tid på sig och hon sa då att hon kunde ta med sig maten till gympahallen där de är efter matrasten varje dag. Det var ju bra, men det är förstås inte så kul att se på när de andra springer runt och får leka och hon måste äta. Det blir nog bra med lunchlåda för henne, då hon tycker om smörgås och pannkakor m.m.



Det här är vårt hus! Det ligger längst ned på en återvändsgata och det finns en liten park där med klätterställning och gungor. Det lilla gula huset bredvid trappan är vaktens, han finns här från morgon till kväll alla dagar utom söndagar, tror jag. Det känns tryggt att ha honom och han är väldigt trevlig och snäll. Han är en äldre herre som tyvärr inte har så många tänder kvar men som det är bra att öva spanska med. Han är pratglad och rättar mig när jag säger fel. Igår när jag hade glömt nycklarna och Mattias var på skolan och spelade fotboll, fick jag låna hans cykel och hämta dem. Barnen fick vara kvar och jag cyklade fort iväg, jag hade mjölk som behövde komma in i kylskåpet! Annars lämnar man inte barn själva här!
Det blir ju lite fel som sagt när man pratar och en kvinna i min klass delade med sig av hennes misstag. Hon skulle säga till sin Ticofamilj som hon och hennes man bor hos "kan jag fråga..." men hon sa istället " kan jag fisa..." (pido resp. pedo) pappan föll ut i gapskratt och hon förstod ingenting förrän vår lärare berättade vad pedo betydde.
Vi har väldigt roligt på lektionerna!
Nu blir det lite mer plugg! Ska försöka pränta in alla kroppsdelarna!
Må så gott! / Gabriella

måndag 6 september 2010

Bilder på boendet!

Hejsan!
Nu har vi fått internet installerat. I förrgår kom tre killar från en internetfirma och de var här i 45 minuter och installerade det hela. De som bodde här innan oss hade haft internet men när de flyttade så klipptes kablarna av så nu fick de dra nya igen...
Här ser ni ingången till huset, nu är det mörkt ute så vi återkommer med bilder utifrån.


Nu känner vi oss trygga. Nu har vi galler och lås runt om oss så det tar en stund att ta sig både ut och in...


Det fanns lite mer möbler här, så nu har vi t.o.m.
en extra stol till bordet i vardagsrummet.

Vi har en stor varmvattenberedare i tvättstugan. Halva tvättstugan är under tak och halva är utan men istället är det järnstänger så ingen ska kunna klättra upp på taket och ta sig in den vägen. Fast vi har ju två dörrar med lås från köket till tvättstugan så det känns ju lite överdrivet!
När regnperioden är över kan man hänga tvätten där, så det kan ju vara därför.

Nu har vi varmvatten i köket, i tvättmaskinen och i vårt ena badrum, rena lyxen! Vad tacksam man blir för saker som man i vanliga fall bara tar för givet!
Elen är dyr här så vi har varmvattenberedaren på några timmar på kvällen och det räcker för att ha kvar lite varmvatten till nästa dag. Torktumlaren används flitigt eftersom det är så svårt att få tvätten torr. En av mina lärare berättade att de flesta Ticos istället stryker sina kläder för att få dom torra.

Den lilla toan med dusch som finns mellan vårt sovrum och Elias och Miriams sovrum har en dusch med en elektrisk sak som värmer upp vattnet. Det var en sådan vi hade på förra stället. Nu är det ingen som vill duscha där när vi har en riktig dusch med varmvatten i badkaret.

Samuel har ett eget rum och där fanns det ett skrivbord där kan han sitta och göra sina läxor. Han var den enda av oss som tänkte på att ta med planscher, så ovanför skrivbordet är det fullt med fotbollsplanscher och ni kan se på bilden en flagga med Lillåns färger som Samuel har fått av sitt fotbollslag signerad av alla i laget. Den blev han mycket glad över att få!

Elias och Miriam får dela rum och hittills så fungerar det bra, det finns inte så mycket på väggarna så vi får göra det lite mer hemtrevligt med teckningar och bilder.

Vad skönt att ha en riktig spis med ugn, nu går det fort att laga mat!



Även vi har ett skrivbord i vårt sovrum och alla rum har garderober så vi har nu kunnat packa upp allt. Badrummet ligger innanför vårt rum.
Mattias tog med sig en tavla och jag måste säga att han valde rätt tavla att ta med, den hänger nu i vårt sovrum.
Nu väntar sängen och imorgon blir det skola igen för oss alla. Miriam var gladare i fredags så vi hoppas på en bra vecka för oss alla. Mattias och jag ska ha tre prov denna vecka så de kör hårt med oss!
Fast vi är väldigt motiverade och än så länge är det bara roligt.

Ha det så bra! / Gabriella

torsdag 2 september 2010

Vi har flyttat!

Idag blir det kort. Skolans dator och inga for det svenska spraket nodvandiga vokaler... Vi hoppas pa internet darhemma snart.
I lordags flyttade vi till det nya huset. Det gick bra och vi ar jattenojda. En fungerande spis, ugn, toaletter som spolar bort det du vill ha bort... Det regnar inte in, galler for fonstren, en lekpark utanfor huset, kortare gangvag, m.m. Bilder foljer senare.

Annars sa gar det bra for Gabriella och mig. Vi lar oss mycket aven om det tar lite tid. Det ar nog varst for Miriam. Det ar mycket tarar och magont. Det sliter i fadershjartat! Aven Samuel har det lite tufft med att hanga med och tycker att en del saker ar svara. Lararen har forklarat att det ar en del svara moment i engelskan aven for amerikanerna, sa det vore val konstigt om Samuel grejade det pa en gang.. Elias ar nog den som trivs bast i skolan hittills, av barnen. Vi vet att det kommer att losa sig framover, men just nu ar det lite tufft!

Nu ar det dags att hamta barnen pa skolan.
Vi hores! / Mattias