Resan till Cusco

Så har jag då varit på lite ledighet i Cusco. Helgen började med rond på sjukhuset där jag skrev hem sex stycken patienter. Således en del pappersarbete vilket gjorde att jag inte kom iväg från Curahuasi förrän vid 11:30 ungefär. Först en taxi ner till stan för att sedan vänta in att en minibuss skulle bli full så vi kunde åka iväg. Det var en minibuss för 12 personer, så när den var full av folk inuti och med bagage, grönsaker, mat, mm på taket så bar det av. Av 12 personer var det bara jag som använde bilbälte, men det är ju ingen ovanlighet i de här krokarna. Märkligt att vi inte fått in några svårt skadade efter bilolyckor sedan jag kom hit…

Resan till Cusco tog knappa 2,5 timmar och gick på 45 kronor. Väl framme blev jag avsläppt på en liten gata, och med hjälp av google maps kunde jag sedan ta mig till mitt hotell. Efter incheckning bar det av ner på byn för lite lunch och allmänt flanerande. Utbudet av prylar att köpa är ganska likt Ecuador, så det kändes som att jag hade sett mycket av det som såldes, men lite saker hittade jag ändå. Svårt att låta bli att handla med lite till familjen efter en månads frånvaro…

På kvällen hade jag sett fram emot en köttbit, för det är ganska lite av den varan i Curahuasi. Hittade ett ställe som såg lovande ut, men det var tyvärr lite av en besvikelse. Mätt blev jag, men någon kulinarisk sensation skulle jag inte kalla det…

Därefter åter till hotellet och något jag länge längtat efter… Ett riktigt varmt bad!!

Varmvatten är något det inte finns så gott om i Curahuasi, så att nu få omslutas av riktigt varmt vatten var helt ljuvligt! Jag låg där länge och väl innan det blev dags att förflytta sig till sängen för en natts sömn. Tyvärr blev den inte särskilt god, om det nu berodde på maten jag ätit, höjden, eller nåt annat vet jag inte, men bättre har jag definitivt sovit…

Väl morgon blev det lite frukost och sedan hade jag bestämt mig för att bli kulturell.

Planen från allra första början var att hälsa på lite vänner vi träffade på språkskolan i Costa Rica, men då de var bortresta får det bli nästa gång jag kommer hit, och istället blev det lite sightseeing. Dels den stora katedralen, men även lite inkamonument och slutligen lite arkeologiska utgrävningar och en stor Kristusstaty uppe i bergen. Jag tog en taxi upp och gick sedan den dryga milen hem.

När kvällen sedan närmade sig blev det hemresa och den lediga helgen var över. På kvällen hälsade jag på morgondagens patienter och sedan blev det sovdags för att ladda inför en ny vecka. Sista veckan här innan det bär av hemåt igen.

Stenen med 12 vinklar. Klassiskt exempel på inka-rikets skickliga byggmästare.

Lamor på besök.

Bild inifrån staden.

Charmig gata.

Läcker fasad.

Firande av universitetets dag.

Ruiner i bergen.

Mer ruiner.

Hus på landet.

Ännu mer ruiner.

Gammalt möter nytt.

Kristusstatyn.

Cusco från ovan.

Trånga förhållanden.

Halkiga gatan.

Halkig var ordet...

Svenska gatan!

Firande av ett helgon.

Skor efter vägen som sett sina bästa dagar...

Hund i behov av ett bad.

Sen lunch innan hemfärd. Äggmacka med shake
 gjord på granadilla, jordgubb och banan.

Fullspäckad operationsdag.

Torsdag kväll och ännu en dag till ända. Den började som vanligt med ett morgonmöte och rond och sedan vidare in på operation. Först en galla som gick smidigt. Börjar vänja mig vid utrustningen och acceptera det jag har och då blir det enklare. Något som är annorlunda här och som jag även känner igen från Ecuador är att man alltid ger patienterna de kroppsdelar man tagit bort, om man inte skickar iväg dem för en mikroskopisk undersökning förstås. Hemma kan vissa patienter på sin höjd få med sig sina gallstenar, även om även detta inte heller tillåts så ofta längre. Som ni ser på en bild nedan så får de här både sina gallstenar, men även gallblåsan. Detta gäller även blindtarmar och vener jag tagit bort. De får sina delar i en liten burk, men ingen har hittills kunnat förklara vad de gör med dem. Förslagen har varit att de sparas för att hela kroppen ska kunna begravas i ett stycke den dag de dör, eller att man verkligen vill veta att något gjordes på operation…

Nåväl, åter till dagens äventyr. Efter gallan opererade jag lite åderbråck och sedan var det planerat ytterligare åderbråck, men då ringde de från mottagningen om en liten 4-årig gosse som kommit in med svåra buksmärtor. Efter operationen gick jag och tittade på honom, samt hans slätröntgenbild han hade med sig från ett annat sjukhus. Den visade en bild som skulle kunna överensstämma med en omvridning av tarmen, eller när tarmen går in i sig själv. Dock hade han en bukhinneinflammation, så det var inte mycket annat att göra än att öppna och titta efter.  Tack och lov var det bara en brusten blindtarm, vilket i och för sig är illa nog, men innan jag började hade jag ett antal värre diagnoser framför mig, så jag var tacksam! Sedan fick vi skjuta ytterligare på åderbråcken, faktiskt till imorgon, pga en 8-årig flicka som också hon behövde opereras. Där var det mer typiskt som vid en blindtarmsinflammation, men då den också var brusten och bökig, så jag var glad när även den operationen var över. Ytterligare en liten detalj vad gäller utrustning kan vara värt att nämna. När vi tar en odling hemma så finns det ju färdiga kit med odlingspinne, (som en lång tops) och odlingsmediet man stoppar pinnen i. Här är de hemmagjorda och steriliserade separat efter att de rullats in i lite papper. Helt klart intressant.

Imorgon väntar rond och fyra operationer till, men sedan är det helg! Planen är att ronda som vanligt på lördag och förhoppningsvis skicka hem lite patienter, men sedan bär det av till Cusco. Mer om detta när resan är klar dock.

Det jag i övrigt gjort sedan sist är att jag spelat basket med lite annat sjukhusfolk. Att springa rusher på en basketplan på 2700 meters höjd är helt klart ansträngande!! Inte för att jag är någon tävlingsmänniska eller så, men i stridens hetta är det svårt att låta bli att ge allt och springa som en tok. Det var länge sedan jag var så trött som under och efter den matchen, men kul var det!! Förhoppningen var att vi ikväll skulle spelat Volleyboll, men jag åkte ner till planen och väntade 40 minuter, eftersom det skulle kunna rört sig om Peruansk tid, dvs ej utsatt tid, men när ingen dök upp så åkte jag hem igen utan någon bollkontakt. Någon annan gång kanske. Fick iaf chansen att åka den trehjuliga mopedtaxi som många använder här. Roligt med nya fordonsmodeller!

Häromdagen fick jag också vara med om min TV-premiär här i Curahuasi. Varje vecka har den radio- och TV-station de har på sjukhuset ett TV-program som handlar om olika medicinska diagnoser. Jag blev tillfrågad och tackade ja. Således blev jag uppsminkad och fick slå mig ner i en TV-soffa för att bli intervjuad. Ämnet jag avhandlade var olika typer av bukväggsbråck, och förhoppningsvis kunde jag hjälpa någon tittare att förstå bättre vad det handlar om.

Slutligen har jag även avnjutit en väldigt god ost som en patient hade med sig som gåva. Jag hade opererat hans åderbråck och när han skulle hem så kom hans fru med en plastpåse innehållandes en egenhändigt gjord ost. Jag var initialt lite skeptisk, eftersom jag inte varit här så länge än, och jag var osäker på om min mage vant sig vid allt som maten kan innehålla. Men jag tog modet till mig och skar bort lite av det yttersta och sedan smakade den mycket gott!

Något annat som smakar gott och som jag inte ätit sedan vi bodde i Ecuador är Granadilla. Konsistensen är i princip identisk med passionsfrukt, men det smakar sött och mycket gott! Planerar att äta allt jag kan så länge jag kan!

På återskrivande efter Cuscoresan!

Gallblåsa, handsken den togs ut med samt burken till patienten.

Odlingspinne ad modum Peru.

Trehjulig taxiresa.

Sminkning inför TV-sändning.

Programledaren på gång.

Delikat hemmagjord ost.

Granadillas!!

Sjukvårdsresa till Poltoxa

Halva tiden har nu passerat här i Curahuasi, och det har gått ganska raskt trots allt. Lördagen som var gjorde vi en resa till en liten by som hette Poltoxa, cirka 4,5 timmars bilfärd och 22 mil härifrån.  Vi var 42 personer som klockan 05:00 åkte från sjukhuset för att ha en heldag med medicinska bedömningar, behandlingar samt även dela ut en del gåvor såsom kläder, mediciner, leksaker mm.

När dagen hade gått hade 330 personer blivit bedömda av två gynekologer, en barnläkare, en internmedicinare, två familjeläkare samt två tandläkare. Själv så hjälpte jag mest till med konsulter från de andra läkarna, lekar med barnen samt fungerade som en allt i allo. Kirurgi är svårt att bedriva där i byn, och sanningen att säga så var det inte heller så mycket rena kirurgiska åkommor som de sökte för. De allra vanligaste, vilket jag även kände igen från djungeln i Ecuador är att patienterna har ont i kroppen, ont i huvudet, halsbränna och ont i lederna. De har en tuff vardag med hårt kroppsarbete på fälten, så det är väl naturligt att kroppen tar stryk.

Efter att halva dagen gått fick vi en delikat lunch bestående av ris, potatismos och en bit kyckling. Smakade mycket bra. Jag blev också intervjuad av en lokal radiostation om arbetet vi gjorde. En man kom fram med en radioapparat på magen och en mobiltelefon som var inställd på högtalare. Han använde den som mikrofon, och när man pratade hörde man sig själv i radioapparaten. Alla sätt är bra, så länge de fungerar…

Vid närmare 17:30 bar det av hemåt igen. Jag åkte både dit och hem tillsammans med sex andra personer i en bil som en gynekolog vid namn Jens och jag turades om att köra. Det är helt klart en upplevelse att köra på de slingriga bergsvägar som finns här. Motorbromsning blev det mycket av i nedförsbackarna och det var lite utmanande särskilt på kvällen i mörkret då det tyvärr inte är helt ovanligt att folk genar i kurvorna… Utsikten var dock fantastisk och jag njöt för fullt av denna resa.

Efter lite kvällsmat utefter vägen var vi hemma vid 23-tiden på kvällen, ganska trötta må jag säga.  

På söndagen rondade jag först mina patienter på avdelningen innan det blev tvättdags och sedan en promenad upp på ett närliggande berg. Ånyo härlig utsikt. På kvällen var det en avskedsfest för ett par familjer som ska åka hem efter några år i Curahuasi.

Så går dagarna och livet rullar helt enkelt på i maklig takt med operationer och annat trevligt! :)

Utmed vägen.

Vägras som lät oss vänta en stund. 

Ensamt majestät.

Utgrävningar.

Ambulansen som transporterade utrustningen till byn.

I väntans tider.

Många förväntansfulla patienter.

Gyn-utrustningen uppställd.

Ännu mer väntan.

Registrering.

På undersökningsrummet med sällskap av hund.

Tandläkarna i arbete.

Varje patient märktes med respektive specialitet. I det här fallet G för gynekologi och P för pediatrik.

Lekar med barnen.

Tandläkarutrustning.

Lunch!

Blivande lunch... Marsvin som väntar på de sälla jaktmarkerna.

Läcker husfasad.

Bild ner mot byn.

Originell dörr.

Utdelning av kläder.

Dr. Martina intervjuas.

Grisigt värre...;)

Sjukhuset från ovan på söndagspromenaden.

Floden Apurimac.

Utsikten från stenen där jag tog min eftermiddagsvila.