Resan till Curahuasi

Så är jag då framme i Curahuasi. Resan gick från Stockholm till Amsterdam och därefter vidare till Lima där den sista flighten var ca 12,5 h. Jag har alltid älskat att flyga och känslan av att sitta och plocka med flygplansmaten och släppa alla krav då man ändå sitter där man sitter är en vila för själen. Att den sen inte är en vila för ändalykten mot slutet är en annan sak, men allt kan ju inte vara positivt.

Väl i Lima sov jag en natt på ett hotell i anslutning till flygplatsen innan det var dags att den 1/5 åka vidare mot Cusco. Det var en tidig flight som var fullspäckad med förväntansfulla turister samt en del lokalbor. Cusco är ofta startpunkten för de som ska vidare mot Machu Picchu och områdena kring Inka-rikets högsäte. Väl i Cusco möttes jag upp av en Taxichaufför vid namn Cesar. Bilfärden till Curahuasi fick mig att tänka på Långben och den tecknade filmen på julafton: ” Jag tog ner er lugnt och säkert, va…” Vi började på 3200 meters höjd i Cusco och åkte sedan upp mot ca 3600 meter innan vi snabbt och ibland säkert tog oss ner mot Curahuasi som ligger på 2700 m höjd. Förutom lite omkörningar i kurvor och över heldragna linjer så gick det helt ok. Solen sken och rutorna var nere och det var lite sommarkänsla med i krokarna 28 graders värme.

Jag blev avsläppt vid sjukhuset och fick nyckeln till mitt rum av vakten vid grinden och så 49 timmar efter att jag lämnat Örebro var jag äntligen framme.

Rummet jag blivit tilldelad är en trevlig liten lya med ett par sängar, ett skrivbord, en garderob, en skänk och en toalett med dusch. Riktigt trevligt. Det finns 10 liknande rum som alla delar på ett kök och en tvättstuga. Efter uppackning och iordningställande tog jag mig en liten promenad på sjukhusområdet, där jag återkommer till vad som finns när jag får bättre koll på det själv.

Härefter tog jag på mig ryggsäcken och vandrade ner de 2 kilometrarna ner mot centrum av byn där jag tog en dagens lunch på en restaurang som vakten vid grinden rekommenderat. En majssoppa följt av ris, kött och sås, där dock köttet kom från en stackars ko som det skulle varit kul att se innan den fick sluta sina dagar. Segt är relativt, men i det här fallet en underdrift… Såsen var dock fantastiskt god och lite aji, som är en kryddblandning som vi även hade i Ecuador lyfte det hela ytterligare.

Efter lunchen inhandlade jag lite frukt och diverse råvaror för  att kunna laga till lite mat på egen hand på sjukhuset.

När jag kom åter till sjukhuset slog tröttheten ner som en slägga och det blev en liten tupplur innan jag tog mig ut och sprang en sväng. Att ha en sten i handen kändes ånyo naturligt, precis som i Ecuador, då det kryllar av hundar som är mer eller mindre närgångna, men stenen stannade tack och lov kvar i handen.

Sedan avslutades dagen med en natts sömn som tyvärr omhuldades av jetlag, men det rättar väl till sig det med…

Således en liten exposé över resan till Curahuasi. Kämpar med ett icke fungerande och långsamt internet, så bilder hoppas jag kommer senare, och likaså hur den första tiden tett sig på sjukhuset.