Sportfiske!?

Hola!

Vi har nu kommit in "lite" mer i vardagen här och det känns skönt att veta att vi ska vara här ett tag. Vi har insett att det tar ett bra tag att komma in i allt och veta hur saker och ting fungerar. När man frågar någon om t.ex. öppningstider för affärerna så kan man aldrig vara säker. Jag har nu lärt mig att det inte är någon idé att gå ned till stan efter lunch, då är många affärer stängda och öppnar inte förrän efter tre på em. Så det gjorde att jag en dag gick till en urmakaren för att byta batteri på Samuels klocka "före" lunch istället, men det var ingen skillnad det var stängt ändå, typiskt! Tålamod behövs!! Sedan kan affärerna vara öppna till sent på kvällen istället, så än så länge förstår jag mig inte på systemet, om det nu finns något system? En annan sak som jag också har lärt mig är att om jag ser den sorts kaffe, yoghurt eller creme fraiche som vi vill ha så köper jag den oavsett om jag behöver den eller inte, för imorgon kan det vara slut och då kan det dröja en hel vecka till nästa gång de får in det och ibland längre.



Jag har nu fått vara med och förlösa lite eller rättare sagt guida ST-läkarna. Om allt är normalt med mor och barn så behöver vi inte kalla på familjeläkarna som egentligen brukar stå bredvid och lära upp ST-läkarna. Den här överenskommelsen tycker jag känns bra, vi fortsätter ha undervisning för ST-läkarna men jag får var delaktig. Här i Ecuador är det normalt läkarna som förlöser och de vet inte alltid vad en barnmorska är för något, jag står mitt i mellan en sjuksköterska och en obstetriker. Det frustrerande är att familjeläkarna har ju inte bara hand om kvinnovård utan de har hand om allt inklusive akutvård. Under en förlossning kommer de in endast korta stunder gör en gynundersökning och går igen. Börjar patienten krysta springer de tillbaka förlöser och går sedan vidare. Som ni kanske förstår så är kejsarsnitt betydligt vanligare här. Lite skillnad mot Sverige där man försöker bygga upp ett förtroende och känna in hur kvinnan vill ha det. Vårt sjukhus är ett privat sjukhus men vi får läkarstudenter och ST-läkare från Quito som kommer hit och gör sin praktik. Så de är en viktig del för att sjukhuset ska gå runt rent ekonomiskt. Men det känns som om vi behöver jobba på, och ändra på "lite" :) Vi får se hur det går!


Vi var i helgen iväg och "sportfiskade" som det så fint heter tillsammans med familjen Tacheny.
Först vandrade vi upp till ett litet vattenfall och sedan åkte vi till ett ställe där man kunde fiska sin egen lunch. Det visade sig vara öring som det kryllade av i en lite damm. Vi fick våra metspön med lite "mat" och sedan var det bara att stoppa i spöt och det nappade ganska på en gång, nästan som i Rossen:) Vi fiskade upp nio stycken, vi tog fem till lunchen som restaurangen grillade och gjorde i ordning. Resten, varav en lite större, tog vi med hem för att äta senare. Det var mycket roligt även om namnet inte riktigt stämmer, de kanske förknippar sportfiske med just den här sortens fisk!?


Som ni kanske förstår vid det här laget så kan vi inte få in några bilder den här gången heller, tråkigt. Vi får hoppas på bättre uppkoppling nästa gång!

På återseende!

Gabriella