Nu har vi varit på en nostalgitripp till Andoum. Det var en restid på 3 timmar med bil på en del skumpiga vägar. Andoum är en by som har ett litet sjukhus där Mattias var i sju månader 1993-1994. På den tiden var det även en fungerande missionsstation som bla utförde skolbyggen och grävde brunnar, men de hjälpte även till att dela ut mat när det var hungersnöd, mm. Nu används stationen bara ibland när någon kommer på besök. Stationen och sjukhuset ägs av kyrkan i byn. Vårt boende i två nätter var på stationen som bestod av små hyddor där man endast får plats med någon hylla, garderob och varsin säng med myggnät. 

Utanför en bit bort var dasset och en bit därifrån var utomhusduschen. Väldigt spartanskt men ändå charmigt. 

Daniel Olsson som jobbar med olika projekt var där tillsammans med sin vän Markus som var med honom den här gången, och hjälpte till med ekonomin på sjukhuset. Daniel åker till Tchad någon gång per år för att se över och hjälpa till med de projekt som Sverige är engagerade i. Den här gången var de i Tchad två veckor för att se över vattenbrunnar som behöver lagas och se till så att reservdelar köps mm. De jobbar med en lokal person som är utbildad brunnsingenjör. Den här byn med den trasiga brunnen låg en bit bort och nära där rebeller håller till, så byhövdingen som måste ge oss tillåtelse att åka till byn såg även till så att vi fick med oss en beväpnad vakt för vår säkerhet. Vatten är ett måste så de är väldigt tacksamma när de får hjälp. Byborna utser en person som tar hand om vattenpumpen och ser till så att alla som använder den bidrar ekonomiskt. Så nu när den behövde lagas så kunde de själva vara med och betala för reservdelen. På det sättet så blir de mer benägna att ta hand om sin brunn. 

Vi var även med vid lagningen av en annan brunn utanför en moské, som hade en liten annan teknologi än den första. Mycket intressant.

Vi fick också se på ett annat projekt som secondhandbutiken Vinden i Alingsås bidrar med. De ger ekonomiskt stöd för de som har något slag av funktionshinder så att de kan gå en skräddarutbildning och lära sig att sy. Två stycken tog examen nu och vi kunde se vilka fina kläder som de hade sytt. På det viset kommer de nu att kunna försörja sig själva. 

Ett annat intressant projekt som några i Sverige är med på, är ambulans på motorcykel. Många byar är svåråtkomliga med bil men med motorcykel kommer man lättare fram. Jörgen Rutegård i Sverige har varit med och tagit fram en vagn som man hakar fast på en motorcykel. På det viset kan man hämta sjuka patienter på ställen där bil inte kan ta sig fram. Han var också där med sin fru Ann-Charlotte vid vårt besök. 

Vi avslutade kvällen i Andoum med vedeldad hemmagjord pizza och satt ute runt en eld och åt. En kväll vi inte kommer att glömma!

En sjuksköterska, Eduard, som har fått en kirurgutbildning och som även fanns på plats för snart 30 år sedan var kvar på sjukhuset och Mattias var med på två operationer. Ett kejsarsnitt och ett barnbråck. Gabriella var med på en förlossning och kunde förevisa hur man använder de amniohook vi tagit med oss. Alltså ett instrument som används för att ta hål på fosterhinnorna vid en förlossning. Innan använde de antingen sax, peang eller en kanyl för att peta hål på hinnorna. Sjukhuset eller snarare dispensären som finns i Andoum har ännu enklare standard än sjukhuset i Bebalem, men även här så utförs en hel del välfungerande sjukvård. 

Vi kunde också ta en promenad på den gamla landningsbanan som nu inte längre används men som tidigare använts frekvent av bla MAF. Efter ett par dagars nostalgi bar det av åter mot Bebalem. Vägarna är dammiga pga den röda sanden som finns överallt och då bilarna inte har aircondition så behöver man ha fönstren öppna. Temperaturen har stigit så nu är det runt 40 grader i skuggan på dagarna. Ni kan föreställa er hur smutsig och svettig man blir efter en sån resa! Nu fortsätter vi i Bebalem och ser fram emot vad följande veckor kan erbjuda.