tisdag 1 februari 2011

Äntligen Shell!!

Hejsan!

Så har vi då äntligen kommit på plats! En vecka har gått och det känns helt rätt att vara här. Barnen fick börja skolan direkt så de har nu gått där i en dryg vecka. De verkar trivas och kommer bra överens med kompisarna. Klasserna är uppdelade i 1-2, 3-4, 5-6 och 7-8. I Miriams klass finns det fem pojkar och nu med Miriam två flickor. Olivia som flickan heter har länge längtat efter att det ska komma en tjej till i klassen. Så passande! Miriam var ju lite ledsen över att lämna sina kompisar i Costa Rica så det känns mycket bra. Av dessa sju i Miriams klass så är det enbart en pojke som går i tvåan, resten i ettan. Elias klass är den största med hela åtta elever, fyra i vardera årskurs. I Samuels klass är de totalt sex, två i femman och fyra i sexan. Sedan finns det en tjej i sjuan och en tjej i åttan. Det var alla på skolan och de verkar stortrivas här. Bakom skylten Shell är barnens skola.

Vi bor i ett inhägnat område precis bakom sjukhuset där alla husen ägs av HCJB. Bakom området ligger djungeln. Det finns sju hus för långtidsarbetare och två hus med två lägenheter i vardera som är till för korttidsarbetare/besökare. Från början var det tänkt att vi skulle få bo i ett av husen för korttidsarbetare fram till sommaren då ett annat hus precis utanför området skulle bli ledigt. Det blev inte så pga att en familj behövde åka hem till USA pga sjukdom. Vi blev tillfrågade om vi kunde tänka oss att bo i deras hus tills de kommer tillbaka i augusti. Hus som står tomma far illa ganska fort av all fukt så det är bättre att någon bor i det. Med huset fick vi en katt och tre kattungar som våra barn blev överförtjust i att få! Två av kattungarna är bortlovade och den tredje kattungen ska vara kvar hos mamman och tillhör de som egentligen bor i huset, så vi lånar dem så länge.

Just nu har vi det största och äldsta huset på området. Ett mycket trevligt hus, där det finns fem sovrum men där vi bara använder fyra eftersom familjen som bor här har sin saker i ett rum. Köket är dock litet och bredvid finns en matsalsdel som går in i ett stort vardagsrum som är öppet upp till taknocken. En trappa upp finns ännu ett öppet rum där man ser ner till vardagsrumsdelen och det används som arbetsrum/sällskapsrum. Samuel bor på övervåningen i en liten dubbelsäng med badkar och toalett precis utanför. Resten av oss bor där nere där det också finns en toalett med badkar utanför Miriams och Elias rum. Mattias och jag har också en toalett med dusch i vårt sovrum. Varmvatten får vi från en stor varmvattentank som drivs på gas. Gas är billigt här så allt som kan, drivs på det. Vi har både tvättmaskin och torktumlare (drivs på gas) så det går absolut ingen nöd på oss. Detta var mer än vi hade räknat med.

Nu efter en vecka när vi har fått göra huset lite till vårt, känns det mycket bra även om det fortfarande finns saker vi behöver fixa och köpa. Jag känner mig lite obekväm med att använda andras saker under så lång tid, så vi försöker plocka undan den andra familjens grejer så mycket som möjligt och skaffa eget. Vi behöver ju ändå så småningom göra det när de kommer tillbaka och vi då flyttar till ett annat boende. I dag t.ex. så råkade ett av våra barn ha sönder en djup tallrik och den blir svårt att ersätta. Jag har varit och tittat inne i Shell efter porslin och det enda jag har hittat här som inte är av plast är en fin serie i en järnaffär. Problemet är att det bara finns fyra delar av varje! Jag får fortsätta leta, kanske kan jag hitta något i Puyo, staden som ligger ungefär 5 km från Shell.

Igår fick jag följa med en kvinna, Shelly, vars man jobbar som ögonläkare här under ett år, till Puyo. Vi tog bussen, den kostar 25 cent och tar oss hela vägen från sjukhuset in till Puyo.

Att åka buss var en upplevelse i sig. Två personer jobbar på bussen, en chaufför och en sk. konduktör. Konduktören hoppar av i farten stämplar något papper på vissa utvalda hållplatser, hjälper passagerare att komma på bussen och samlar upp 25-centare. Detta känns mycket säkrare än i Costa Rica där det bara finns en chaufför som tar emot alla dessa små pengar och sedan under tiden han kör sorterar pengarna i olika fack för att sedan snabbt kunna ge tillbaka växeln. Fort går det hur som helst i bägge fall...

Byn Shell ligger precis vid en flod så för att barnen ska komma till skolan behöver de gå över en hängbro ungefär 50 meter upp. Det tar ca: 10 minuter att gå till skolan. Naturen här är helt sagolik och träd, buskar och blommor är hur stora som helst. Floden är på sina håll mycket bred och flodsdikena är som sagt mycket djupa med grönsande buskage ända ned till det porlande vattnet. Sedan finns det ytterliggare fyra broar (tror jag). En hängbro till och tre vanliga som man kan köra bil över. Vid skolan ligger ett annat område där några av MAF-familjerna bor (Missionsflyget).

Här i Shell är ljudskillnaden stor jämfört med de två storstäderna som vi senast har bott i. Det enda man hör här är fåglar som kvittrar och lite nu och då ett litet flygplan som flyger över staden. I Shell finns det även en militärbas så även deras plan flyger över här ibland. Tarantellan har vi fått veta bor på utsidan (hoppas jag ) av vårt hus och kommer ut efter klockan sex på kvällen....

Vi har verkligen blivit varmt välkomnade av alla andra som jobbar här. De är alla mycket trevliga och gästvänliga. Vi har blivit bjudna på mat av olika familjer samt fått kakor och blommor. Bland annat från det svenska paret Ingegerd och Pehr Ågårdh, som jobbar på barnhemmet Casa de Fe här i Shell, fick vi en stor bukett med fantastiska rosor. Från de på skolan fick vi en korg full med diverse matvaror. Vi har även fått Åhlensgardiner av Ingegerd som nu pryder olika delar av huset. Det känns mycket trevligt och det ska bli kul att få bjuda igen så småningom. Vi har även fått hjälp i början att ta oss till olika platser, eftersom vi ännu inte har någon bil. Bland annat skjutsade Pehr oss till Puyo för att handla lite basala husprylar. Trevligt att få prata lite svenska så här långt hemifrån.

Igår var det första dagen för Mattias. Han kände sig verkligen som en nykomling med alla nya rutiner som han nu ska försöka komma in i. Kanske extra svårt eftersom han på sitt gamla jobb hade arbetat ett tag och alla visste vem han var och vad han kunde göra. Positivt var att under ronden så förstod han i stort sett allt som sades och han kände också att han hade kunnat förklara för patienterna det som de andra läkarna sade.

Varje dag kommer barnen hem för att äta lunch och även de som jobbar på sjukhuset kommer hem för lunch om man inte står och opererar. Detta gör att vi ska försöka hitta någon som kan laga mat och hjälpa till lite här hemma så att även jag ska kunna börja jobba så småningom. Fast jag har börjat vara med i en förberedande kurs inför förlossning för gravida kvinnor varje onsdagskväll. Nu i början för att lyssna och mer komma in i samtalen och jag ska också försöka vara på sjukhuset för att snabbare lära mig prata mer än bara vardagsprat.

Nu har ni kanske fått en liten bild av hur vi har det här och jag skulle lätt kunna fortsätta beskriva, men det får bli nästa gång.

På återseende!

Gabriella

18 kommentarer:

  1. Så roligt att läsa om er ankomst till Shell. Ser med spänning fram emot nästa blogginlägg. Ska försöka koppla upp Skype lite frekventare. Ha det så bra!! Kramar från oss i Nora!

    SvaraRadera
  2. Staffan!

    Skype låter bra! Vi hörs och ha det gott!

    Kramar i mängd från alla oss en liten längre bit söderut än Nora!

    SvaraRadera
  3. Hej Gabriella! Skönt att hör att Ni verkar trivas bra i Shell. Jag läser Er blogg och tar del av allt spännande Ni är med om. Barnen älskar att titta på korten.
    Lycka till på jobbet och i skolan.
    Kram Pärnilla

    SvaraRadera
  4. Thank you sooo much for posting to give a little picture of your life. It really sounds like things are going well and everyone is adjusting. Your pictures are great. The second one from the suspension bridge seems like you are really high up to get that view of the bridge and the gorge below! Praying for you always. Love and blessings!
    Kelly

    SvaraRadera
  5. ....Alltså, den där SPINDELN! Den ger mig rysningar. Hur hanterar ni sådana små raringar?
    Annars ser det härligt ut och vad fort det första halvåret har gått.Skönt att ni är på plats och det ska bli kul att se vad du kommer att göra på sjukhuset. Ha det gott Kram Susanne

    SvaraRadera
  6. Love the pics and all the descriptions of your life there in Shell! Keep your pen handy to update the blog often, okay? And remember that it continues to encourage us to START our blog! Ha! Blessings! Love, Ellen & Matt

    SvaraRadera
  7. Det är så kul att ni har denna bloggen, så vi får vara med på ett hörn i era äventyr!
    "Ecuador-resan" med vårt Äventyr blev en hit - nu vill de ut & flyga varje söndag :-) och er fina video-hälsning ville de se flera ggr.
    Tack att ni tog er tid att göra den!
    Linnéa hälsar & gratulerar er till de söta kattungarna... Mats & Joel hälsar oxå, och vi ber såklart för ER! Kram Linda

    SvaraRadera
  8. Carina /Amanda Törnblom9 februari 2011 15:00

    Hejhej!Nu är vi tillbaka o hänger med vad som händer med er där i långt borta. Passade på visa Amanda nu all det här och hon tittar på Miriam flera gånger och undrat hur hon mår osv.
    Nu vill Amanda skriva något till Miriam:
    hej miriam hur mår du? jag mår bra men är hemma med mamma för jag fik feber i går.

    NU är jag här igen Carina, Amanda undrade om ni har nu brevlådan för vi såg nu adressen vid flinkan till högersidan, så hon kan börja skicka något till henne. Däremot undrar hon om det går att skicka en godis klubba till henne? Hälsningar amanda

    Förresten kul att ni har kattungar att låna under tiden. Vår katt har vuxit och är nu 9månader.
    Vi ses nästa gång när ni skriver igen.:)

    Kram från oss..

    SvaraRadera
  9. Hej familjen!
    Alltid kul och läsa er blogg! Vilket äventyr för alla fem!
    Det låter som att ni funnit er väl tillrätta!

    Här är jobb och skolarbete i full gång och snart är det sportlov..tiden rusar..

    Vi håller utkik efter nästa inlägg.

    Sköt om er!
    Kramar från Karin och Niclas och flickorna

    (Kanske katterna kan äta upp den där läskiga spindeln!)

    SvaraRadera
  10. Hej Pärnilla!

    Tack för kommentaren. Vad roligt att ni följer oss på bloggen! Kul att ni uppskattar våra foton.

    Kram Gabriella med fam.

    SvaraRadera
  11. Thanks Kelly!

    Please let us know when you know more about the Philippines! Good luck and we'll pray that everything works out the way it is supposed to!

    Hugs from all of us!

    SvaraRadera
  12. Hej Susanne!

    Vi har hittat två till ;) En utanför huvudentren och en vid ett av fönstren på övervåningen. De är bra att ha för att minska antalet övriga småkryp...

    Må så gott!

    Kramar

    Gabriella mfl.

    SvaraRadera
  13. Zells seniors!

    We'll be waiting anxiously for your blog. Let us know when you start!!

    Talk to you later!

    Hugs and blessings

    Egberths

    SvaraRadera
  14. Magnussons!

    Vad roligt att "resan" gick bra! Hör av er om det blir fler tillfällen!

    Vi hörs!

    5 x Egberths

    SvaraRadera
  15. Hej Carina/Amanda!

    Vad roligt att skypa med er häromdagen. Hoppas att det blir fler tillfällen. Adressen på högerkanten fungerar för vanlig post. En godisklubba skulle nog bli uppskattad...;)

    Ha det gott och hälsa de övriga!

    Kramar från oss alla!

    SvaraRadera
  16. Kära Erikssons!

    Kul att ni hänger med oss! Känns otroligt att det snart är sportlov. Här tror jag inte att de har ett sådant. Vad gäller spindeln har vi nu som sagt i en tidigare kommentar hittat två till... Kanske släktingar till den första ;)

    Ha det gott!

    Kram från oss alla fem

    SvaraRadera
  17. Hej Gabriella !
    Vad roligt att läsa om allt ni har varit med om hittills ! Jag kommer att kika in då och då och kolla er blogg när jag har en ledig stund på natten (som nu t.ex) Jag skickade ett mail till dig för några dagar sen men det är möjligt att adressen var fel (jag såg ert inlägg t.h. om mailadress till var och en av er).Hur som helst, det är roligt att drömma sig bort när man ser på era bilder , inte svårt alls att förstå att ni trivs ganska bra ;)
    Stor kram och var rädda om er !
    Liliana

    SvaraRadera
  18. Hej Liliana!
    Tack för kommentaren! Vad roligt att höra från dig! Jag har tyvärr inte fått ditt mail så du får, om du har tid, gärna försöka skicka det igen. Adressen ska stämma som finns på bloggen.

    Många kramar

    Gabriella

    SvaraRadera