onsdag 18 november 2026


Äntligen på plats!


Så har då drygt en vecka gått sedan vi anlände till Ghana och Skeppet Global Mercy. Den första veckan var minst sagt intensiv för både Gabriella och mig, därav dröjsmålet gällande starten av denna blogg…

Vi började resan i Göteborg där vi från Landvetter flög via Amsterdam till Accra. Väl där var det en del bestyr innan all pappersexercis var färdig och vi kunde komma in i landet. Mycket av pappersarbetet var förberett sedan innan via Mercy Ships, såsom visum, arbetstillstånd etc, men det tog ändå ett bra tag innan vi var ute från flygplatsen med våra väskor i behåll.

Vi blev sedan hämtade av en van från skeppet som tog oss till hamnen i Tema, där vi nu ska spendera en månad. Efter incheckningen var klockan närmare 23, så då blev det att krypa till kojs, i dubbel bemärkelse. Vår hytt består av en dubbelsäng, två garderober, en soffa med ett litet soffbord, ett litet pentry, en toalett med handfat och dusch och ett skrivbord. Helt tillräckligt och mycket rymligare än den hytt vi hade när vi besökte skeppet Africa Mercy för 2 år sedan.

Första morgonen började med en gemensam träff som man alltid har på måndagar, och sedan fick vi separata rundturer av de avdelningar vi ska jobba på. Gabriella på vårdavdelningen och de lokaler associerade med det, och jag på operation. Efter detta kastades jag direkt in i hetluften och anslöt den kirurg jag ska arbeta med och hjälpte honom med ett stort ljumskbråck. Det är den största varan här på skeppet för min del. Stora ljumskbråck, stora fettknölar, så kallade lipom, och vätskeansamlingar i pungen, så kallade hydrocelen. För tillfället har vi fyra operationssalar igång på skeppet. Det rör sig förutom vanlig kirurgi om plastikkirurgi, barnkirurgi, och käkkirurgi/öron näsa hals-kirurgi. 

Dagen fortsatte sedan med ytterligare ett par operationer samt ännu mer information och utbildning i hur allt på skeppet fungerar. Normalt sett bedrivs ingen akut kirurgi på Mercy Ships, men första dagen kom ändå ett sådant fall in. Det var en patient som var planerad för ett besök för ställningstagande till kirurgi på tisdagen och som då pga lång resväg bodde på det man kallar Hope Center. Det är ett ställe där patienter både före och efter operationer kan bo om de har lång resväg, eller av andra skäl inte kan återgå till hemmet.

Han drabbades iaf av det vi kallar för ett inklämt bråck. Det gick inte att trycka tillbaka, utan det blev en akut operation där vi var tvungna att ta bort en bit tarm som var dålig. Han hade tur i oturen då han sannolikt inte hade överlevt om det hade hänt när han var hemma i sin by. Det blev en sen kväll och vi somnade gott med mycket nya lärdomar i bagaget.

Dagen efter hade vi en mottagning där vi bedömde 46 patienter inför framtida kirurgi. Det skulle varit 47 stycken, men en hade vi som sagt redan opererat, så då försvann han från listan. Tack och lov är administrationen just vad gäller kirurgbedömingen inte så omfattande. Mycket har redan gjorts vid tidigare besök, så vid besöket hos oss så ser vi i princip bara om patienten är kandidat för kirurgi.

Man har en mottagningsdag under en två-veckorsperiod, för att sedan alla andra vardagar försöka jobba igenom hela operationslistan, innan nästa tvåveckors-period startar. En del patienter hinns inte med, och då planeras de istället in för nästa period istället. 

Det finns ingen möjlighet till titthålskirurgi på skeppet, så allt sker öppet. Det finns dock ordentligt med resurser såsom nät, suturer, instrument, anestesi etc. Stor skillnad mot vår senaste resa till Tchad.

Även för Gabriella har det varit en stor skillnad mot Tchad. Där jobbade hon som barnmorska medan hon nu jobbar som sjuksköterska. Det fanns då också en del språkförbistringar då resten av personalen bara pratade franska. Här pratar all personal engelska och det finns tolkar till alla patienter.      

Det är dock fortfarande mycket som skiljer sig åt från Sverige. Ett par exempel är dokumentation och rutiner kring medicindelning, men även många andra aspekter. Hon känner sig ändå nöjd och tycker att allt nu känns mycket lättare.

Tyvärr kommer jag i det här inlägget inte att dela mycket bilder. Det är en strikt policy på skeppet att inte publicera foton, även på avidentifierade patienter. Det finns dock en fotobank som vi kommer få tillgång till, så förhoppningsvis kommer vi i nästa inlägg kunna komplettera med lite bilder. Tycker ni sedan arbetet verkar intressant får ni också gärna gå in på Mercy Ships hemsida på www.mercyships.se och läsa mera.

Allt gott och på återskrivande om ett tag igen!


1 kommentar: