tisdag 20 september 2011

Vårt hus!!

 

Det känns så skönt att ha fått hyra ett hus som vi kan göra som vi vill med (nästan). Vi har ju fått köpt begagnade prylar från andra som har lämnat landet. Så nu har vi fått ihop det mesta som vi behöver för att kunna bo här. Det fattas bara lite saker som ska upp på väggarna. Vårt hus ligger nu på andra sidan av sjukhuset och vi kan se när helikoptrar kommer in med skadade patienter från djungeln. Vi bor på bottenvåningen med fyra sovrum, vardagsrum, ett spel/data/film/gästrum och två badrum. Vi har en minipool på baksidan som vi ska försöka fixa till. Det vore också trevligt att kunna plantera mer växter och odla lite grönsaker för det växer ju så fort här. Vi får se vad vi hinner med.

P1040668P1040667

Framsidan av vårt hus.

P1040590P1040666

1) Sjukhus till vänster, helikopterplattan och vårt hus till höger. 2) baksidan med ingång, fattas lite utemöbler.

P1040671

Våra katter!

P1040599P1040600

Vardagsrum med matplats.

Tänk att det redan är höst, det är så svårt att föreställa sig eftersom vi inte har några årstider här. Förutom att det regnar lite mer under perioden december-maj. Jag pratade med min syster häromdagen som talade om att där hennes familj bor, uppe i hälsingland, är det nu nollgradigt. Här är det desto varmare och vi har haft betydligt mindre regn de två sista månaderna så det innebär mer sol och temperaturen stiger då ganska kraftigt. Då vi tycker det är kallt här i Ecuador och vi vill sätta på oss en tjocktröja och de sätter på sina småbarn mössor och fleeceplagg, är det runt 18 grader. Eftersom temperaturen inte skiftar så mycket just här i regnskogen så tycker de att det är kallt då. Även vi har blivit vana vid denna behagligt varma miljö och tycker som sagt det är lite småkyligt framåt kvällen när solen gått ned.

P1040673P1040661

Vårt sovrum och TV-rum.

P1040662P1040657

Hall och kök.

Barnen har börjat skolan igen och det var lite kämpigt för dem att komma in i de gamla vanorna med mycket läxa igen, men nu efter 3 veckor känns det som om de har kommit in i det. För Miriams del var det lite nervöst att börja i tvåan eftersom hon förra terminen tyckte att det såg så svårt ut det som gjordes i tvåan. Nu inser hon att hon trots allt lärt sig ganska mycket och tycker att de som går i ettan har väldigt enkla uppgifter. De delar klassrum med ettorna som består av två flickor. Allt är på engelska och hon kan nu läsa bättre på engelska än vad hon kan på svenska.

P1040655

Miriams rum.

Elias tycker också att det går bra i skolan och han har inte fått så svåra läxor än så länge, tycker han. Han verkar trivas bra och han leker ibland med kompisar men tycker också om att vara själv och känner sig trygg i det, precis som han gjorde i Sverige. Han har fortfarande ett stort intresse av att läsa och sitter ibland på rasterna och läser. Hans fantasi är enorm och han kan leka länge ute i trädgården själv, med bara några pinnar.

P1040656

Elias rum.

Samuel har äntligen hittat ett fotbollslag som han har börjat spela i. Tyvärr är det i Puyo, staden som ligger 15 minuter med bil från Shell. Detta innebär att vi skjutsar honom minst tre gånger i veckan till träningen. Det är egentligen en fotbollsskola som är knuten till det riktiga laget uppe i Quito (La Liga). De hade för några månader sedan uttagning till den det var 70 killar i 13-14 års ålder som ville börja men endast 22 stycken som blev antagna. Vi visste inte om detta och fick nys om skolan för två veckor sedan genom en bekant. Som tur var kunde de låta Samuel få provspela under två veckor men efter bara en vecka hade de bestämt sig att han fick vara med. Här är det disciplin som gäller! Kommer man för sent får man springa x antal varv runt planen, beroende på hur sent man kommer. Han tränar nu tre gånger i veckan plus matcher. Detta har nu gjort att han har fått väldigt ont i vristerna eftersom han inte har använt fotbollsskor och spelat på ett år. Nu gäller det bara för honom att bli van igen. Det krävs lite mer planering från vårt håll att få ihop vardagen med dessa skjutsningar men det är det värt när man ser hur mycket det betyder för honom. Han kommer nu också att lära sig spanska bättre och fortare eftersom ingen I fotbollslaget talar engelska.

P1040659

Samuels rum

Mattias har nu varit jour i två veckor dygnet runt och i måndags tog Eckehart över jouren. Det har varit två intensiva veckor med intressanta fall som knappast skulle hända i Sverige. Tre exempel:

1) Motorcykelolycka med en hel familj sittandes på motorcykeln utan hjälmar där kvinnan skadades mest och blev inlagd och opererad. Babyn klarades lindrigt och fick följa med en vännina hem som skulle amma barnet åt henne så hon kunde ta starkare smärtlindring.

2) En 26-årig kille kommer in med en bortsprängd höger hand och brännsår i ansiktet och bål. Han hade för första och förhopppningsvis sista gången fiskat med dynamit. Efter olyckan hade han och kompisen gått tillbaka till byn, där han föll ihop och fördes till sjukhuset. Här är det väldigt vanligt att de fiskar med dynamit, trots att det är farligt. Det som händer är att de tänder på stubinen, håller i dynamiten tills det bara är lite stubin kvar. Sedan slänger de iväg den för att den ska explodera precis ovanför vattenytan. Detta gör att fiskarna blir bedövade och de kan bara plocka upp fisken.

3) En 13-årig pojke hade sågat med motorsåg i djungeln och föll över ett träd och fick det andra trädet över sig. Han fick en perforerad tunntarm och behövde operation.

Själv känner jag att jag nu kommit mer och mer in i min roll som barnmorska här. Jag känner mig också säkrare på min spanska och klarar nu av att hålla i den förberedande kursen för mödrar själv när inte Klaudia kan vara med, även om det ibland blir lite språkfel. På sjukhuset i förlossningsrummet känner jag mig dock ännu mer hemma och det känns som om personalen litar mer och mer på min kunskap och är villig att ändra på sina invanda mönster. De är nu mer öppna för förslag och lyssnar mer på vad den förlösande kvinnan vill. Ett exempel var en gång då en kvinna ville förlösa i upprätt ställning. Eftersom vi har satt upp en hängmatta för just det, och jag har använt den med andra AT- och ST-läkare så ville de låta kvinnan få göra det, men de visste inte från vilket håll de skulle ta emot barnet. Det hände under en natt och de berättade för mig efteråt att de var nära att ringa till mig men de hann inte. Barnet kom ut ändå och det var bara att ta emot. Efteråt kunde jag förklara för de inblandade vad de ska göra och tänka på vid denna ställning. Nu är det snart lunch och vi väntar på att barnen ska komma hem från skolan.  

Gabriella

4 kommentarer:

  1. Yay! thanks for the pictures. The house looks lovely, but of course it would be. :)

    SvaraRadera
  2. Mycket roligt att se ert hem.Så stort o bra!
    Vi gläds med er.Ni verkar ha en spännande
    tillvaro.Vi följer er i tankarna o tycker det
    är så roligt varje gång ni skriver.
    kram Maggan o Roland

    SvaraRadera
  3. Vad trevligt hus ni bor i! Det verkar rymligt.
    Ni har verkligen ordnat det bra för er.Vi följer er i våra tankar och läser med stort intresse när ni skriver.
    kram Maggan o Roland

    SvaraRadera
  4. Hej Gabriella med familj ,vad roligt att följa er , även om det blir lite sporadiskt numera ! Jag har börjat på Kumla mödravård sen 1/9 och haft ganska mkt omkring mig med inskolning och att få grepp om allt , så jag har inte läst något på länge men idag hade jag en liten lucka . Vad fint ni bor , verkligen , jag förstår att ni trivs ! Jag vet att du kommer att lära dem ett och annat , Gabriella , men det är också roligt att se att det finns lösningar på allt ( tänker på amningsknepet med sprutan) ! Kanske något att prova på BB?
    Ha det så jättebra nu och var rädda om er och barnen.
    PS Har en kollega ,Rigmor som nyss varit i Ecuador och hälsat på sin son som bor där , hon hade hört talas om er men inte träffat er .

    Kram från Liliana

    SvaraRadera